Baby's got blues
Jag är övertygad om att min utomordentliga musiksmak och förmåga att uppskatta olika sorters musik härstammar från mina föräldrars LP-samling.
Jag vill förstås inte vara sämre. Och mat är gott.
En nätt promenad från mitt barndomshem i Nacka, längs hagar med hästar och får, kan man nå Restaurang Långa raden i Velamsund. Med utsikt över vattnet kan man varje fredag under sommaren njuta av live-framträdanden med tyngdpunkt på blues, soul och rock.
Denna fredag var det ett bluesband med det passande namnet Blues4u som stod för underhållningen samtidigt som vi avnjöt en delikat fiskgryta (är inte "delikat" ett alldeles förtjusande ord?)
Kidsen var medgörligare än sällan annars och kände grooven. Det var nemas problemas och jag tror att vi lyckats så ett litet Chicago-frö i dem.
Jag vill förstås inte vara sämre. Och mat är gott.
En nätt promenad från mitt barndomshem i Nacka, längs hagar med hästar och får, kan man nå Restaurang Långa raden i Velamsund. Med utsikt över vattnet kan man varje fredag under sommaren njuta av live-framträdanden med tyngdpunkt på blues, soul och rock.
Denna fredag var det ett bluesband med det passande namnet Blues4u som stod för underhållningen samtidigt som vi avnjöt en delikat fiskgryta (är inte "delikat" ett alldeles förtjusande ord?)
Kidsen var medgörligare än sällan annars och kände grooven. Det var nemas problemas och jag tror att vi lyckats så ett litet Chicago-frö i dem.
When in Karlstad: Glasserian
På tal om att inte fota förrätter, efterrätter och mittenrätter så är jag ju inte sämre än att jag måste göra ett undantag för att bekräfta regeln.
Undantaget gör jag för Glasserian som vi besökte häromsistens då vi hade celebert besök från Stockholm. Glasserian återfinns på toppen av Karlstads pärla Mariebergsskogen, med utsikt över äventyrsparken och den glittrande Vänern.
Här är glassen både en kulinarisk såväl som en litterär upplevelse. Halva nöjet är nämligen att läsa den fantasifulla menyn.
Jag rekomenderar varmt Havreälgen både som läsupplevelse och glass
"Älgen äter vass på pinne, har ej fara uti sinne. Gäddans hugg i hasen brinner, älgens bakben nu försvinner. Kravlar sig dock upp på stranden. Ropar till sin fru Therese, ge mig nu en benprotes" Så underbart!
Havreälgen i egen hög person
Eller vad sägs om lite goda ekologiska stjärtbananer?
Minigrisen fick såklart en minigris
För övrigt så vill jag förtydliga att jag inte ser något fel med att fota mat annat än att det lockar andra (mig) i frosserifördärvet. Men det är ett lustigt och väldigt bloggigt fenomen, väl förtjänt av ett: ;)
Via Vittangi älgpark till Sveriges nordligaste norr
Förra vändan till Kiruna for vi till Riksgränsen och åkte skidor. Denna gång vände vi blickarna mot norr och satte kosan mot Sveriges nordligaste tätort Kuresuando. Så nu har jag fått ett välkomstmeddelande på mobilen både från Norge och Finland utan att ha varit i något utav länderna. Jag bara teasar lite vid gränsen liksom
I Vittangi ligger en älgpark där man utan trängsel i norrländskt lugn kan få hälsa på skogens konung. Det var vi och ett österrikiskt par som hade ägarens fulla kunskap för oss själva.
De två små tvillingkalvarna som gärna kom fram och nosade på oss var bara en vecka gamla.
Vi behövde inte slå oss igenom femton skrikande dagisgrupper för att få en skymt av de små liven. Det måste vara en behagligare tillvaro för djuren.
I Vittangi ligger en älgpark där man utan trängsel i norrländskt lugn kan få hälsa på skogens konung. Det var vi och ett österrikiskt par som hade ägarens fulla kunskap för oss själva.
De två små tvillingkalvarna som gärna kom fram och nosade på oss var bara en vecka gamla.
Vi behövde inte slå oss igenom femton skrikande dagisgrupper för att få en skymt av de små liven. Det måste vara en behagligare tillvaro för djuren.
Mooses är bara en liten fånig tre-åring, men betydligt större än min fåniga lilla två-åring
Älgar luktar ingenting förutom skog!
Den här söta lilla blomman skulle jag gärna vilja veta namnet på om det är någon som vet!
Stenvalvsbron över Kallokkajoki hörde till den gamla ödebygdsvägen till Kuresuando. Den är 100 år gammal och ack så vacker. Jag blev kär
Trollius vid bron, en blomma som är starkt förknippad med min kära mormor vilket bidrog till den sentimentala stämningen. Jag kunde nästan höra henne sucka av hänförelse inför de vackra vyerna
Älgar luktar ingenting förutom skog!
Den här söta lilla blomman skulle jag gärna vilja veta namnet på om det är någon som vet!
Stenvalvsbron över Kallokkajoki hörde till den gamla ödebygdsvägen till Kuresuando. Den är 100 år gammal och ack så vacker. Jag blev kär
Trollius vid bron, en blomma som är starkt förknippad med min kära mormor vilket bidrog till den sentimentala stämningen. Jag kunde nästan höra henne sucka av hänförelse inför de vackra vyerna
Nattlig rapport från Kiruna
Midnattsolens land.
Dvärgbjörkens land.
Det är vackert på ett kargt och ärligt vis här i gruvstaden.
.
Det är svårt att tro att vi fortfarande befinner oss i Sverige. När vi steg av planet blev vi genast lite fnittriga, höga på fjälluft. Sömnig blir man också trots att solen aldrig riktigt går ner.
Dvärgbjörkens land.
Det är vackert på ett kargt och ärligt vis här i gruvstaden.
.
Det är svårt att tro att vi fortfarande befinner oss i Sverige. När vi steg av planet blev vi genast lite fnittriga, höga på fjälluft. Sömnig blir man också trots att solen aldrig riktigt går ner.
Gissa vad klockan är?
Jag låter klockan på stadshuset, format som en gruvhiss, avslöja att klockan är fem i tolv på natten!
Det känns som en molnig dag i Karlstad
Ta båten till stan!
Jag är helt förälskad i detta underbara färdmedel. Det är nästan så att jag vill läsa till civilingenjör på KTH, flytta hem till päronen och börja jobba på Käppala reningsverk med mor - bara för att få åka båt till jobbet!
En kvarts stillsam promenad från föräldrahemmet ligger Risets brygga. Längs promenaden kan man bevittna naturens grymma skådespel genom att räkna ner doppingungarna som föds i kärret varje år. Vid bryggan har morgontrötta båtåkare fått besök av både säl och mink.
Något annat mysigt för den reguljäre båtåkaren är den gemenskap som uppstått mellan pendlarna. Lussefirande och en öl tillsammans på fredagarna för dem som åker lite längre. Ja, för mig som bussåkare känns att kunna yttra ett simpelt "hej" utan att klassas som psykopat som en utopi.
En jämförelse-lista:
Det är lätt att förstå att jag blev en smula besviken över att ha missat båten hem. Men in till stan hann vi med!
Om du fäller upp semaforen för tidigt, så kanske du lurar in fel båt. Som den här stackaren
Happy båt-åkar-people!
När vi åkte förbi Jewel by the seas, som låg och kuckilurade med en Viking Line-båt, så drog alla fram kamerorna och fotade. Jag vet inte varför, men jag vill inte vara sämre. Mellan dotts händer ser ni den alltså: Jewel of the seas!
En kvarts stillsam promenad från föräldrahemmet ligger Risets brygga. Längs promenaden kan man bevittna naturens grymma skådespel genom att räkna ner doppingungarna som föds i kärret varje år. Vid bryggan har morgontrötta båtåkare fått besök av både säl och mink.
Något annat mysigt för den reguljäre båtåkaren är den gemenskap som uppstått mellan pendlarna. Lussefirande och en öl tillsammans på fredagarna för dem som åker lite längre. Ja, för mig som bussåkare känns att kunna yttra ett simpelt "hej" utan att klassas som psykopat som en utopi.
En jämförelse-lista:
Buss:
- Hoppas inte någon annan ska ta med vagn på bussen så jag tvingas stå där övergiven och ensam på busshållplatsen med en hop skrikande barn...?
- Vingligt, håll i hatt, katt och barnvagn om du håller dem kära!
- Jo jag vet att jag gjort valet att skaffa barn, men just den här bussen är liiite svår att komma av alldeles själv, hjälp?
- "Mamma kissaaaaa!"
- Åhh näääeej en till vagn, nu måste jag ståå 40 minuter till Slussen, dööödaaa miiiig
- Titta ut barn, MOTORVÄG! Spännande!
Båt:
- En öl kanske? En kaffe? Chokladboll? Finns i cafét!
- Kissnödig? Kanske ska gå på toa då, lösa ett korsord en kvart eller så
- Vart ska man slå sig ner då? Här kanske? Eller här? Eller här? Ute på däck kanske, känna sjöbrisen fläkta och skaffa en shysst bränna, eller inne vid ett bord?
- Ser ni de där små öarna barn. Den ena kallas Sveriges holme och den andra kallas Danmarks holme! Där har vi en segelbåt, en racerbåt, en vindsurfare, fiskargubbar vid Nacka Strand, för att inte tala om vattnets vågor!
- Det är visserligen gratis att åka buss med vagn (vilket kan förklaras av att man inte kan garanteras att få åka med) men som vanlig dödlig resenär är prisskillnaden försummbar
- Båtarna går såklart mer sällan än bussarna, men tidsmässigt är det ingen skillnad. Cirka 40 minuter till Strömbrokajen tar det från Nackas yttersa hörn.
Det är lätt att förstå att jag blev en smula besviken över att ha missat båten hem. Men in till stan hann vi med!
Om du fäller upp semaforen, så kommer båten och öppnar sin famn för dig!
Om du fäller upp semaforen för tidigt, så kanske du lurar in fel båt. Som den här stackaren
Happy båt-åkar-people!
När vi åkte förbi Jewel by the seas, som låg och kuckilurade med en Viking Line-båt, så drog alla fram kamerorna och fotade. Jag vet inte varför, men jag vill inte vara sämre. Mellan dotts händer ser ni den alltså: Jewel of the seas!
