Natosh - en blogg

Screw you guys I'm going home!

http://natosh-enblogg.blogspot.com/

Det var roligare med fyrverkerier förr...

*morr*

Jag har äran att ha blivit utvald som adoptiv-lillasyster av min idol Tant Grön! Jag som alltid önskat mig en storasyster som kan vägleda mig och kanske retas lite sådär överlägset ibland. Jag som trott att jag var dömd att bara vara storasyster för resten av livet.

Det är faktiskt riktigt smart det där med adoption. Det är så många som dras med riktiga rövägg till släktingar av den enda anledningen att de råkar ha något sånär liknande gener. Vi behöver inte hålla ihop med släkten i ur och skur längre, ingen kommer stjäla vår boskap om vi inte har tjocka släkten att hota med.

Det optimala vore ändå att behålla de genetiska guldklimparna, göra sig kvitt de genetiska slaggprodukterna och addera extraordinära fynd till sin inre sfär.

Man ska omge sig med människor som får en att må bra - allt annat dåligt för själen

/stolt nybliven lillasyster

När tandläkarbesöket blir ett tillfälle att sluta ögonen och bara vila i några minuter.

För första gången beklagar jag att jag inte hade några hål, en halvtimme till i tandläkarstolen hade kännts som en gudomlig helg på spa.

Måste skärpa mig med godisätandet. Fyra dagar i veckan är bevisligen på tok för lite

Tankar innan dubbeldejt med blogg-förebild och blogg-bebis första gången:

Tänk om hon blir besviken över att jag inte är sådär cool som jag försöker vara i bloggen utan en helt vanlig tönt? Jag kommer inte komma på något att säga och sitta där och stirra som ett fån! Ska jag sminka mig, kamma håret, fila naglarna för att projicera falskt självförtroende eller lägga alla korten på bordet så bekvämt som möjligt? Ska jag köpa blommor och choklad när jag ändå håller på, för nu börjar det verkligen låta som en stundande dejt med Jonny Depp? Finns det ingen Vodka hemma?

Tankar under dubbeldejt med blogg-förebild och blogg-bebis:

MÅSTE jag säga "liksom", "typ" och "såhära" sjutton gånger i varje mening? Jag pratar bara om mig själv, hon kommer uppfatta mig som självupptagen! Men om jag frågar saker kommer det säkert vara FEL saker, hon kommer uppfatta mig som påflugen och taktlös istället! Undra om hon tycker att jag ger ungen fel mat, kör fel vagn eller gör fel fel i barnuppfostringsdjungeln? Nu tänkte jag tyst i fem sekunder, undra om detta är vad som kallas en "pinsam tystnad?" Fan att man inte röker :P

Tankar efter dubbeldejt med blogg-förebild och blogg-bebis:

Åh vilken trevlig, varm, vacker och underbart jordnära människa! (No homo) Varför har vi inte lyckats klämma in den här dejten tidigare? Hoppas hon inte accepterade min inbjudan till ny dejt bara för att inte vara taskig! Nu har de första stegen mot en lovande ny bekantskap tagits, i takt med att stegen blir säkrare ser samtalen ut att kunna bli mycket intressanta! Men först måste man ju klara av "vilken är din favoritfärg?"-fasen! Ser fram emot en dejt där även kravelkrypen kan få möjlighet att bekanta sig närmare!

Varför låter alla deltagare som gnällande bebisar?

Jaha, det var MINA gnällande bebisar... My bad

Den enda kanalen som står på här hemma är Barnkanalen.

Detta är exempel på hur Bumbibjörnarna förbereder de små inför fights i sandlådan:

"Din idiot! Din dumma mesmus!"

"Din morrhårshjärna!"

Min personliga favorit är mesmus. Möjlig omskrivning av tjej som gillar vanilj? Eller någon som räds en vaginal förlossning? En korsning av blåmes och skogsmus?

En annan vacker melodi som letade sig fram från vardagsrummet medans jag lagade mat lät ungefär såhär:

"Jag vill äta ditt bajs!"

Jag vill inte veta vad det handlar om, men det känns tryggt att veta att TV-licensavgiften används till något bra

*Pling plong* Det ringer på dörren. Något irriterad över avbrottet på denna helvetiska dag släpar jag mig mot dörren med en unge hängandes i varje ben. Kikar i nyckelhålet. Typiskt, en så där typ med typ ett block i famnen och jacka i skrikig neonfärg av regnrock-typ. Men nu har hon ju hört de små demonerna och kommer inte ge sig förrän jag öppnar.

Så jag öppnar.

"Hej! Har ni mamma eller pappa hemma?"

Jag stirrar på henne vantroget med öppen mun i några sekunder för att förvissa mig om att hon menar allvar.

"Ööh, det är jag som ÄR mamman!" Kanske hon kommer från synskadades riksförbund

"Oooh förlåt! Bla bla bla jag kommer för att vi har fått klagomål över att elräkningarna blir höga här i området och skulle bla bla" Tydligen inte

Chock

Kanske inte så roligt att bli tagen för ett barn när man har två stycken och är närmare 30 än 20. Men med den här takten kanske jag ser ut som en het 20-åring när jag närmar mig 40. Då ska jag ta igen min förlorade ungdom på Maria ungdom!

Dom har alltså inte lyckats förstöra mig helt dom små glinen. HAHA in your face, skitungar!

Mamma - Barnen, 1-0

Och eftersom att min kamera är paj så tar jag mig friheten att välja fritt ur arkivet

Mitt snyggaste. Post i alla fall ett barn

Sen kom jag på att jag har en finne stor som en Viking Line-båt på hakan och kanske snarare ser ut som en sådan där glåmig, prepubertal stackare som bara vill dö för att skorna är helt fel och brösten är för små och Kevin är ju kär i Bella och farsan och morsan är dumma i huvudet och fattar ingenting

 

Fan

 

Mamma - Barnen, 0-1

 

 

1. Någon slags oljelampa som stått och möglat i åratal i dekorativt syfte - stinker som fan

2. Ett glas oboy - över min fysikbok

3. Lådan med kattsand - jäfla bonnhåla som inte har träpellets någonstans

4. Skrotis potta med kiss - över och av lilleman

5. Gulsåpa - Skrotis blev inspirerad av förklarliga skäl

6. Kattmat - måste man hissa upp skålarna i taket för att halvmänniskorna inte ska få tag i dom?

7. Mitt tålamod - ett under att jag har något kvar

Blogg jag läser först: Min egen ^^

Blogg jag har hört talas mycket om men aldrig läst: Alla jag hör talas om är dåliga

Kändisblogg jag följer: Jag tycker att charmiga Spiderchick räknas som kändis, hon får ju gå på blogg-awards vilket borde innebära att man minst är blogg-kändis

Mest kända bloggare jag sett IRL: Den enda livs levande bloggare jag haft äran att träffa är raka och frispråkiga Miku

Första bloggen jag började följa: Lady Dahmer - vass, engagerad, påläst och inspirerande "provokatör" som har den goda smaken att bjuda på sig själv

Bloggare jag beundrar och varför: Jag är lite kär i den arga tanten som vågar vara kärring i vars bloggrepublik jag är självutnämd hovnarr. Jävligt rolig människa. Synd/tur att hon är så anonym annars hade jag kanske åkt hem och fallit på knä utanför hennes hus

Fördelar jag fått tack vare bloggen: Jag lider av kronisk tunghäfta och sjuklig blyghet IRL så detta är min megafon. Åså tycker mamma om den SÅDESÅ!

Då hatar jag att blogga: När jag har stoff för att skapa ett riktigt epic blogginlägg, men ingen tid

Då älskar jag att blogga: När någon säger att jag skriver underhållande och borde bli kåsör eller liknande får jag tårar i ögonen av lycka och stolthet. Sen får jag prestationsångest och bloggkramp i minst en vecka

Person som ofta kommenterar hos mig som förtjänar lite uppmärksamhet: En riktigt trevlig och engagerad bloggare är Karin som hjälpt mig i mången datorrelaterad knivighet

Extra credd till: Lenkan som jag snott listan av. Hon lider av tillfällig jobbchock men droppar några pärlor då och då. En kvick och rolig bloggare i vars sovrum saker sker som till och med kan få en dokusåpa-kändis att rodna

Idag blev jag alldeles till mig i trasorna av upphetsning när jag kom ut på gården med min gamla soppåse.

Framför mig stod den! Alldeles ren och obesudlad. Som en glänsande grön titan av metall tornade den upp sig över de gamla trötta blå tunnorna av plast. Som kungen i sopriket, stolt och stark.

Full av vördnad öppnade jag en av luckorna på dess sida, vilken avslöjade ett ekande tomt innanmäte.  

Med darrande hand lyfte jag min påse full av bebisbajsiga blöjor och ett och annat bananskal.

Som i slow-motion såg jag hur den med en dov duns slog i den förut så tomma botten.



Idag har jag tagit en sopcontainers oskuld.

"Myt 2: Kvinnor och män behöver lika mycket sömn

Törnrosa bör inte väckas av sin prins – utan av sig själv. Kvinnor som sover fem timmar eller mindre per natt löper större risk för högt blodtryck än de som sover sju timmar eller mer, visar en stor studie från University of Warwick. Något sådant samband fann man inte för män.

Enligt en annan studie behöver kvinnor cirka 20 minuter mer sömn än män. Anledningen: kvinnors hjärnor är annorlunda och mer komplexa. Ju mer en person använder hjärnan på dagen, desto mer sömn behövs på natten för återhämtning." Saxat från AB

Snacka om att detta ska användas här hemma

"Men älskling, jag använder ju hjärnan mer än dig, så därför BEHÖVER jag sovmorgon. Om inte du går upp och leker med ungarna så kommer jag få högt blodtryck och DÖ!"

Är att när Skrotis kramar, klappar och pussar de nya kamraterna så kan man skylla den fåniga tåren av rörelse på ögat. Men åååh vad det är känslosamt!

Idag var det då dags för mamma och lillebror att vända i dörren. Lillebror var inte helt nöjd. Han har varit kung på dagis och allas älskling, inte ett gnöl från Gnällut på tre dagar! "Bebisen" är så poppis att barnen kommer springande när de ser oss genom fönstret för att pussa och klappa på honom. 

Hela dagen har jag gått och väntat på att få hämta mitt skrot. När jag kom nickade hon igenkännande och återgick till sin målning. Jag fick muta henne med persikor för att få henne därifrån!

Personalen hade förutspått att det skulle gå fint eftersom hon verkat så harmonisk, eftertänksam men social. Och mycket riktigt hade det gått finfint, sovit bra hade hon gjort och lekt. Saknat mamma? Hon hade bara konstaterat för fröken att "mamma kommer stat"

/Mycket lättad glad och nöjd moder

Det är inte lätt att veta hur man ska titulera bebiset när det har rosa byxor och svart tröja. Men det löste ju Inanas nya dagiskompis diplomatiskt och bra genom att variera sig.

On that note så ska jag länka till ett mycket bra inlägg om barnkläder

Pojke: Jag är en gräsklippare!
Jag: Jaha vad kul
Pojke: Jag letar mask!
Jag: Åhå, spännande
Pojke: När jag hittar en mask ska jag äta upp den!
Jag: Jaha det låter gott
Pojke: Ja det är gott! Det vet jag för jag har ätit en mask!
Jag: mmm....

De är lika pålitliga som negerbollsdebatterna och det årliga "torkar du ditt barn i ansiktet med disktrasan"-bråket. Lika pålitliga är de tradiga argumenten om hänsyn och "bröst uppkörda i ansiktet". Jag pratar såklart om "offentlig amning" eller "fri amning" som jag hellre kallar det.

Att "visa hänsyn" är ett ofta använt men väldigt godtyckligt begrepp. Ammande mammor ska av ren självklarhet visa hänsyn och respektera dem som finner amning och bröst osmakligt, opassande och rent av äckligt. Ammande mammor ska gärna hålla sig hemma tills barnet kan lämnas hos barnvakt, annars ska det ammas på toaletten eller i bästa fall ammas under filt.

Jag använde filt till Inana av gammal upprapad "hänsyn" och av rädsla för att dra uppmärksamhet och ilskna blickar till mig. Jag fick panik när Leonel blev rabiat över att behöva ha skit över ansiktet. Så sitter man där skitsvettig och nervös över att det kanske sitter någon "sån där" brösthatare och surar i något hörn. Sen tröttnar man på att ursäkta sig själv och sitt moderskap. Så onödigt att jag ska behöva känna så, bara på grund av någon fix idé om en viss kroppsdels olämplighet. En kroppsdel som är helt OK i en vågad urringning där mer visas än vad jag visar då jag ammar.

Det fick mig att fundera över varför jag ska behöva känna panik över en eventuell nip-slip. Herregud, vad gör det om hundra år när allting kommer kring?

Hänsyn är jätteviktigt absolut. Men hänsyn går inte bara i en riktning och krockar ofta. Hänsyn ska inte främst visas den som gapar högst utan den vars argument är vettigast och mest logiska. Det är därför jag ens slösar tid på sådanna här diskussioner, för att förvissa mig om att mina argument väger tyngst. Annars kan man gå hur långt som helst, det finns de som inte vill se handikappade på restauranger, de finns de som inte vill se kvinnor ute på gatorna ens. Ska vi ta hänsyn till dessa individer?

Varför tycker du att hänsynen för folk som inte gillar offentlig amning väger tyngre än mitt barns behov av att amma och mitt behov av friheten att röra mig utanför hemmet?

Denna fråga har jag ställt men inte fått något tillfredställande svar på. Allt jag får som motivering är i regel att "det är äckligt att se bröst" och "man ska visa hänsyn! hänsyn hänsyn hääänsyn". Ja, jag har till och med fått svaret att argument inte behövs, det räcker med att folk tycker så.

Varför det behövs ett argument??
Självklart behövs det argument precis som i alla andra frågor och sammanhang. Jag finner det mycket märkligt att uppröras över något utan att ens kunna förklara varför.

Jag får väldigt ofta känslan av att folk bara ärver sina åsikter utan att ens ha reflekterat över dem själva. Varför är det besvärande att titta på andras bröst? Varför måste du titta på dem? Tror du själv på fullaste allvar att människor ammar offentligt för att få uppmärksamhet? Och om så nu mot all förmodan skulle vara fallet, varför är det hemskt att vara en attention-seeker? Vad är ett bröst egentligen, vad symboliserar det för dig och varför är det så?

Jag får känslan av att det som jag ska visa hänsyn för i själva verket är gamla sex-är-synd-spöken där brösten som sexuella attribut tagit överhanden över det egentliga syftet - bebismatbehållare. Och jag är inget fan av den sortens människosyn överhuvudtaget eftersom att jag paradoxalt nog finner den väldigt hänsynslös. Jag vänder mig emot att känna mig tvingad att visa hänsyn och komplicera mitt liv till förmån för synsätt som är byggda på förakt, kontroll och begränsningar.

Man kan som sagt lika gärna hävda att det är du som ska visa den ammande hänsyn genom att helt enkelt titta åt ett annat håll eller i alla fall hålla inne med föraktet.

Min son vill inte ha någon handduk, filt, skynke eller trasa. Jag har nu kommit så långt med min prydhet att om nu någon "tar illa upp" vid eventuell nip-slip eller över ammandet som sådant så tycker jag att det är synd att de ska behöva ta illa upp i onödan. För det är vad jag tycker att det är - i onödan.

Jag ser inte den vackra solnedgången, inte doppingfamiljens lek i vattenbrynet, inte de ambitiösa nybörjarrabatterna utanför de nybyggda monsterkåkarna med avslöjande panoramafönster, och inte heller de knotiga gamla äppelträden utanför gamla rödmålade sommartorp med vitmålade knutar.

För nu har dom kommit

Nu har det börjat

På stranden

Backslickpappa till sin bebis: Men treeevligt! Kunde du inte passat på och bajsat när vi var i vattnet!

En nisse springer alltså in på planen för att sätta en mössa på pokalen...

Han har alltså lyckats få biljett till VM-finalen i fotboll, där dessutom hans eget land spelar, och väljer att INTE se matchen. Istället väljer han att få stryk.

Mensch...

Min tågresa började med att jag på perongen med fem minuter kvar till avgång upptäcker att jag bokat fel tågbiljetter. Jag har köpt en resa från Stockholm till Karlstad. Och jag står alltså i Karlstad...

Big fail Jag får byta biljett men får dock vänta två timmar till nästa tåg mot Stockholm

Tågresorna brukar gå alldeles utmärkt trots att jag reser ensam med två små barn. Jag brukar småle åt de som dramatiskt suckar och himmlar med ögonen när de upptäcker att de måste sitta i samma vagn som två småbarn. I slutet av resan kommer de att ha upptäckt att de som störde minst var just de där småbarnen. De har nämligen en tendens att sova två utav tre timmar. När Skrotis börjar klippa med ögonen efter 20 minuter så är det alltså dags för sov-blöjan att åka på. Hon är helt torr och blöjfri i vaket tillstånd.

För att "visa hänsyn" så lyckas jag med stordådet att sätta på henne blöjan utan att ta av henne byxorna, samtidigt som jag med en hand hindrar den lille mannen från att ramla av sätet. Jag känner mig mäkta stolt och proffsig, ingen har behövt uppröras över en frånstötande småbarnsbak.

Tills jag får en knack på axeln. Vänder mig om och finner en 30-ish snubbe med svarta solglajjer, aldeles för tajta brallor och en överlägsen min.

"Det här är en restaurangvagn"

Jag finner folk som använder den sortens retorik ytterst irriterande och avstår med viss anstränging en impuls att svara "Det här är mitt bakhuvud" och säger istället:

"Ja?"

"Det är ganska ohygieniskt att byta blöjor i en restaurangvagn!"

Det har han rätt i, hur irriterande hans uppsyn än är, och jag svarar helt enkelt att det har jag heller inte gjort. Jag har satt PÅ ett par blöjor, big difference. Hur som helst piper han iväg innan jag ens hunnit avsluta meningen så om han förstod den skillnaden får vi aldrig veta. Om man nu tagit beslutet att näpsa en människa så kan man stanna kvar en minut och ta diskussionen, vem vet vi hade kanske till och med kunnat skiljas i samförstånd. Men för somliga är det själva näpsandet som är tillfredsställande, inte att målet uppnås.

Istället skickade vi irriterade vibbar mot varandra resten av resan. När det var dags för mig att BYTA en blöja gjordes det på toaletten på därför avsedd skötbädd. Vårt utträde från toaletten hindrades av att tuffa snubben ska gå av och få med all sin packning som han mosat min vagn med. Tydligen störs han av att jag öppnar toadörren på glänt eftersom han gång på gång slänger igen den. Hade han klämt ett barnafinger hade jag kört upp dom där svarta solglajjorna någonstans där de behövs lika lite som i ett mörklagt tåg.

Men mest irriterad är jag över att jag är irriterad.

Man ska inte ta snubbar med taggtråd tatuerad på överarmen och snoppen i kläm på allvar.