Natosh - en blogg

... Så skulle jag lägga in en bild på den utsökt delikata rabarber- och jordgubbspaj som jag "svängt ihop", som man gärna säger i matorienterade bloggar (dvs alla bloggar)

Bestämde mig för att tjacka lite körv med mos på Sibylla. För samma pris fick Skrotis en leksak genom att kalla menyn för Fun-box istället för korv med mos.

"Flickleksak eller pojkleksak?"

"öööh dööh eeeh, vaddå, vad är skillnaden?"

"Jaa, vill du ha en pojkleksak eller tjejleksak?" Dumma jävel, tänker hon, vet du inte om ungen är tjej eller kille?

"Men vad är det för något?"

"Vi har massor i en låda!" Jaha i en låda jahaja dåså...

"öööh, jaha, då tar jag väl en pojkleksak då"

"Jaha, det ska alltså vara en POJKleksak!" säger hon till kollegan och tittar än en gång skeptiskt på Skrotis.

Jag känner mig helt ärligt ganska lost när det kommer till att sätta leksaker i kategorier på det sättet. Får man ett maskingevär eller en suspensoar om man är pojke och en navelpiercing eller stringtrosor om man är tjej?

Tydligen var pojkleksak någon slags snurra. Där ser man. 

Jag borde såklart varit snabb och bett om en barnleksak

Skrotis älskar sin "taco"

Idag köpte jag Gökboet på DVD eftersom att jag är en sådan loser och inte sett den än.

Jag tänkte natta ungarna och sitta själv i soffan glo och äta godis

Nu, sjuhundra döda myggor senare, klockan är tolv, två vakna ungar, en miljon levande myggor och en löpande katt.

Att sticka hål på trumhinnorna med en rostig spik har aldrig känts så lockande som nu.

Döda mig någon, jag betalar

Jag må vara inbiten ateist men på en stenhäll nära min grundskola har någon klottrat "Gud hör bön". Det har "alltid" funnits där och kommer "alltid" att finnas där, varje gång jag åker hem. Dom kanske till och med tagit bort det men jag ser det ändå.

Min gymnasieskola ligger uppe på ett berg. Varje morgon när man stretade upp mot ännu en skoldag kunde man på marken läsa det uppmuntrande budskapet "Ångest är din arvedel". Även det outplånligt förevigat i mitt minne.

Men det var inte det jag skulle skriva

Jag skulle skriva att båtkortet som jag precis laddat på åt mamma inte låg i min försvunna plånbok. Det låg under vagnen!

Det betyder att det enda som saknas är diverse bonuskort från Lindex, Kappahl, Åhlens, Albrekts Guld, Sisters och alla andra kedjor som överhuvudtaget finns i detta land.

Och dem får tjuven mer än gärna fylla på

Jag hackar vitlök, fräser köttfärs, i med tomater, buljong och kryddor. Så långt allt väl.

"Kissa bajs! Kissa bajs!" OK ut med ungar i vardagsrummet och Skrotis på pottan.

Skrotis avlossar högtryckskisset och kissar får på både ben och golv. *

En trasa över spillet och in med Skrotis i duschen.

Skrammel och bebisgnäll från vardagsrummet.

Lellut har lyckats välta pottan och sitter missnöjd i en pöl av det som faktiskt hamnat i pottan. (När blev han så snabb?)

In med Lellut i badrummet, spola av och snabbt ut.

Till köket och finner att Skrotis dragit fram en stol och med viktig min står och rör i köttfärssåsen.

När jag var yngre var jag så fotbollsfrälst att jag spelade in matcher på VHS. Helt vanliga matcher som Borussia Dortmund - Energie Cottbus från tyska Bundesliga och Bolivia - Venezuela i sydamerikanska VM-kvalet. Varje vecka gjorde jag en egen drömelva baserad på vilka spelare som varit bra den veckan. Dessa listor sammanställde jag sedan vid årets slut och med hjälp av dem räknade jag ut statistik för hur pass bra olika länder och lag var.

Banden kunde jag sedan slå på om jag hade svårt att somna en natt (sömnsvårigheter har alltid varit en issue i mitt liv). Sorlet och hejarklackarnas skrål från läktarna verkade sövande på mig och kommentatorernas säkra konstateranden vaggade mig tryggt till ro. Speciellt Glenn Strömbers ljuva stämma har en speciell plats i mitt hjärta.

(En ganska ospännande match är att föredra för detta ändamål - straffar och bicicletas har en tendens att liva upp stämningen)

Satt och glodde på Kamerun - Danmark när mamma ringde och surrade något om en märklig figur som strök runt på bröllopsmiddagen med en strut på huvudet, så jag var såklart tvungen att zappa till ettan och se efter.

Då slog mig det märkliga i spektaklet. Där sitter dom och käkar mat uppklädda till tänderna, medan folk står och filmar. Vidare så är det någon som kommenterar middagen inför hela svenska folket. Tänk er själva:



Nej tacka vet jag Glenn Hysén

Nu har dom knatat in i kyrkan i ungefär en timme, väldigt yrigt måste jag säga

Jag vill vända era blickar mot något mycket mer underhållande

Jag har inte riktigt tagit itu med min ställning angående monarkin. Ett ganska lamt nej har väl varit min ståndpunkt. Men det känns ändå litet vemodigt att skicka Vickan och co till arbetsförmedlingen. För det är ju lite charmigt ändå! Vi har ju haft monarki i Sverige i tusen år! Vad ska Svensk damtidning annars skriva om? Och de gör ju reklam för vårt land! Och de där skattepengarna går väl rakt ner i någon annan rik gubbes fallskärmssäck ändå om ingen konungslighet finns att strö dem över.

Det är lite som gamla prydnader, trädgårdstomtar och annat krimskrams som funnits i familjen länge. De är ganska menlösa i bästa fall, i värsta fall odrägligt pompösa och hopplöst daterade. Men de har ju affektionsvärde, det gör väl inget om de står i ett hörn och skräpar? For old times sakes?

Men med tanke på rapporter om få uthyrda hotellrum, illa besökta festivaljippon och dåliga försäljningssiffror så kanske vi ska sluta luta oss tillbaka på den ursäkten och ta oss en ordentlig titt på vad monarki egentligen innebär?

Det är egentligen ganska enkelt att slå fast det där nejet. Ärftliga ämbeten går helt emot allt vad demokrati står för, och de flesta står väl för demokratin? Det är inte rätt vare sig mot de kungliga eller skattebetalarna som står för kalaset. Du föds alltså in i en familj där din DNA innebär att du har ett visst jobb att sköta. Du måste representera, inte bara din familj utan ett helt land, ständigt bevakade av media. Känn ingen press! Så i demokratins namn säger jag nej.

Bröllopet har visst inte ökat stödet för monarkin, men snart kommer det förmodligen ett nytt gulligt litet kronbarn.

• Kronbarnet lider av svår autism, downs syndrom eller någon sjukdom som gör det svårt att göra reklam för ett land, klippa snören och använda rätt bestick på Nobelmiddagen? Hans majestät kom ju knappt undan med dyslexi...
• Kronbarnet kommer ut som gay?
• Kronbarnet med flera frånsäger sig tronen, hur långt i släkten skulle de tänkas gå?
• Drottningen visar sig vara ofruktsam och adopterar en liten knodd från Namibia?

Spännande

"Lagen om människans inneboende jävlighet" alt. "Lagen om människans inneboende ondska"

(Som motpol till Murphys lag om alltings jävlighet)

Tre mänskliga jävligheter:

Förlorade min plånbok på tåget igår. Den enda gången jag lämnade sätet var när den lilla mannen haft bajskalas i blöjan och bjudit in allt bajs i hela universum. Damen mittemot hade tidigare lämnat sin väska i min vård för att lätta på trycket, så jag min naiva fan tyckte att hon skulle få göra mig samma tjänst. Hon var så vänlig och uppmärksammade mig på glömda hårspännen och hjälpte mig av med väskan så det vore verkligen överjävligt om hon var så jävlig. Mötte henne senare på ett övergångsställe och hon undvek min blick så jag undrar jag om det inte kunde varit ett trick att lämna väskan hos mig, för att avväpna så att säga.

Jag såg fram emot att slippa selar och skit och få använda syskonvagnen som vi lämnat i hemma. Jag noterade direkt när jag kom ner till förrådet att den inte stod där jag ställt den. Men alla filtar, mössor och spadar som ligger och skräpar i den fanns kvar. Väl ute på vägen upptäckte jag dock att det var punka på ena framhjulet. Med båda ungarna i var det som att försöka knuffa en mindre elefant in i en eldsvåda. Hur kan den fått punka av att stå och glo i ett förråd? Har någon överjävlig människojävel varit där och jävlats?

Dott är inne i en ny "HEJ HEEEJ!"-fas. Det vill säga, hon hejar på alla vi möter. Nå vad är det då för fel på de kärringar/gubbfanskap/ungjävlar som inte kan klämma ur sig ett simpelt "Hej" tillbaks? Är det så svårt? Är det så fruktansvärt att behöva säga "Hej" till en två-åring? De tittar på henne med likgiltig blick och går förbi. "HEJ!" ryter jag då ibland varpå människan tittar förskräckt på mig och minsann om de inte lyckas frambringa ett litet "hej" i alla fall. Så varken stumma, blinda eller döva var de.

Må en mås bajsa på alla jävliga människor

 

Yoga-lemuren says find your inner-lemur

 

 

Det är hon som är den vita glada saken i mitten

Vi är i Kiruna med andra ord wihoo!

Och nej, hon ska INTE bli astronaut, men säkerligen något minst lika coolt

Så fin!

Min födelsedag igår tillbringades på Skansen. Mor tog ledigt till min ära och med båten från Hasseludden anledde vi till Strömkajen varifrån vi tog en trivsam promenad till Djurgården.

Den första halvan av besöket dominerades dock av hysteriskt skrikande barnflockar som på ett maniskt vis inte drog sig för att köra över små söta två-åringar i sin iver att få se en skabbig ren stå och försöka självdö.

Vi fann oss fångade i ett inferno av gula reflexvästar, plågade av de karaktäristiskt genomträngande dagisfrökne-rösterna som med hjälp av volym försökte hålla ordning bland sina allt för många skyddslingar.

Jag försökte behålla mitt jämnmod men slutligen kände jag ett oundvikligt behov av att få putta ner en och annan människovalp i varggropen. Jag var tvungen att döva min förintelselusta med en nöd-snus.

... för idag var min födelsedag!

Känns skönt att vara 26 med tanke på att jag ändå det senaste året gått och trott att det är just vad jag är. 25 var någon slags ogripbar twilight-zone, en väldigt onödig ålder faktiskt. Nu är jag närmre 30 än vad jag är 20. Det betyder att jag har blivit vuxen minsann. Det trodde jag aldrig!

Jag har blivit gammal. Det märktes inte minst genom att jag först inte fattade vad det var för ett jäkla liv när jag väcktes av sång och frukost på sängen. Åh visst fan, jag fyller ju år slog det mig sedan efter flera sekunder.

Jag minns när jag var liten och räknade ner dagarna med största spänning. Sov gjorde man inte mycket den sjunde juni, dagen innan. Jag låg och lyssnade på när familjen smög runt och ordnade med frukostbrickan. Gud så långsamma de var. Jag försökte tänka mig händelseförloppat och synka det med ljuden från köket. Var det där brödrosten som hoppade månne? Då bör dom ha skivat gurka och tomat vid det här laget. Och blandat till O'boy. Var det där ljudet av en sax som klipper i presentpapper? Har dom inte slagit in paketen än?? ameh ÅÅÅhh då kommer det ta en EVIGHET! *suck och stön*

Jag var på min första blogg-dejt idag och träffade Miku och tjejen med världens häftigaste ögon, Sara-Li. Det var mycket trevligt måste jag säga trots min sociala inkompetens och litet drama från smådamerna angående vem som skulle få hålla i den eftertraktade och helt fantastiska ballong som stadsmissionen så generöst gav oss. (Jag trodde att det var vi som skulle ge dem saker, men vi såg kanske behövande ut. Jag hade dock föredragit sparbössan)

Nåväl, lokalsinnebefriad ett ska inte fråga lokalsinnebefriad två vart bussen går. Buss nummer ett tar INTE vägen förbi Slussen, fick jag bittert erfara. Den sniiiglade sig igenom hela stan i sakta mak och släppte på allsköns löst folk. Jag måste fråga mig hur de ens idds ta bussen när det går dubbelt så snabbt att komma fram om man kravlar.

Jag har bott 23 år i Nacka utanför Stockholm, och jag skäms när jag säger att min igenkänning av staden gick ungefär såhär:

"Vafan är jag någonstans? Är det slussen? Nähe det var Sergels torg. Nämen här någonstans ligger/låg Johnnys, billig öl och Sean Paul! Åfan Nivå 22! Undra om jag kommer i det där linnet från Bornholm som jag hade senast jag var där för fem år sen? Nämen åå här har jag traskat en väldigt sen nyårsnatt när tuben slutat gå! DÅ kom jag ju uppenbarligen till Slussen. Är inte det här den där lekplatsen bakom Medis? Då är jag ju snart framme, Tjihoo! Nähe, lilla Essingen? Vad i helvete är det? Någon slags rappartist? Det är INTE medis i alla fall! Jävla helvetes piss-innerstads-buss. Nu minns jag varför jag aldrig åkte buss i stan!"

Jag var nära att vandalisera något i ren frustration när det gick upp för mig vilka grymma barn jag har. Släpas runt i hela stan hela dan i sele och vagn och inget gnäll. Jag tänker bära med mig den erfarenheten istället för min bitterhet över att ha missat en underbar båttur hem.

Jag kommer också bära med mig att 1:an INTE går till Slussen!

Jag har pysslat med ett litet fördjupningsarbete för att avsluta Kemikursen jag läser, här är den för den som idds läsa. Därav min flera dagar långa tystnad. Glöm ej att sopsortera för guds kära skull...

 

I havet dumpas årligen 6,5 miljoner ton avfall i världens hav. En stor del av allt detta är plast. Människan tycks anse att havet är så stort och att hennes skräp därför inte kommer märkas eller göra skada, åtminstone inte på henne själv.

 

Nyligen har dock de stora fält av plast som flyter runt i Stilla havet, bättre känt som The Great Pacific Garbage Patch, fått stor uppmärksamhet. Det är allt från leksaker, flaskor, påsar, möbler och redskap som rastlöst flyter runt i våra hav på obestämd tid. En liknande kringflytande soptipp har också lokaliserats i Atlanten. Av alla dessa sopor har man uppskattat att så mycket som 90 % utgörs av plast, och då ska vi komma ihåg att en vanlig plastmugg kan finnas kvar i naturen i över 100 år. Enligt olika rapporter så dör så många som en miljon sjöfåglar och 100 000 däggdjur årligen till följd av den stora mängd plast som flyter runt i våra hav.

 

Men det är inte bara den synliga plasten som ställer till det för djur, natur och i slutändan även människan själv. Plast är inte biologiskt nedbrytbart utan sönderdelas istället i mindre och mindre delar, till slut är plastpartiklarna så små att de inte syns för blotta ögat. Man tror att mängden plastpartiklar i Stilla havet är långt mycket större än mängden plankton.

Vad har detta fått för konsekvenser? Passerar dessa plastpartiklar matsmältningskanalen i oförändrat skick och är ofarliga, eller påverkar det både människor och djur?

 

Plastpartiklarna

Plastpartiklarna vi släpper ut i haven kommer tillbaka till oss genom näringskedjan och kan orsaka bland annat genetiska skador och påverka fortplantningsförmågan hos både människor och djur.  Man tror att de små plastpartiklarna binder till sig olika skadliga miljöföroreningar såsom PCB.

Anledningen till att den stora mängden mikroskopiska plastpartiklar är ett hot mot djur och natur, är att de har en fet yta som binder till sig olika fettlösliga miljögifter.

När plasten sönderdelas blir beståndsdelarna till slut små nog att tas upp av organismer som livnär sig på plankton. Dessa miljögifter tar sig sedan längre och längre upp i näringskedjan genom matsmältningen hos människor och djur.

 

Miljögifterna

Många av de fettlösliga ämnen som fastnar på plastpartiklarna är persistenta och tillhör en grupp som kallas POP, Persistent Organic Pollutants, och utgörs till stor del av aromatiska kolväten och halogenerade kolväten. Att de är persistenta innebär att de är mycket

stabila och inte bryts ned i första taget. Exempel på miljögifter som ingår i POP-gruppen är DDT, PCB och Dioxiner.

DDT användes frikostligt som insektsbekämpningsmedel på bred front framtill 70-talet då man märkte negativa effekter som störningar hos fåglars fortplantning, och kanske även människors. DDT var dock så pass effektivt i kampen mot malaria, att man senare återupptagit en något mer restriktiv användning. Varje år dör en miljon människor i fattiga länder av malaria, och kortsiktigt är människor mer värda än havsörnar. Dessutom är DDT lägligt nog billigt att framställa.

DDT tillverkas av klorbensen och 1-1-1-trikloretan

PCB, polyklorerade bifenyler, är ett annat exempel på en grupp fettlösliga miljögifter som började användas i industrier för att ersätta olja. Man märkte dock snabbt att människor som handskades med PBC drabbades av ärrbildande hudblåsor. Vid högre doser kan leverskador och cancer bli följden. Till skillnad från DDT som sprids medvetet i miljön så sprids PCB genom nedbrytning eller förbränning av den apparatur vari det används.

Dioxiner, eller polyklorerade dibensodioxiner, frigörs när olika plaster förbränns. I havet ackumuleras de i fet havsfisk och överförs slutligen genom dem till människan. Låga halter av dioxiner tycks inte orsaka märkbar skada, men vid högre halter kan det uppstå problem som hudskador, försämrat immunförsvar, tumörer, mutationer och fortplantningsstörningar. De kan också orsaka missfall eller skador på foster och spädbarn eftersom att gifterna överförs till fostret direkt i livmodern och efter födelsen även genom den fetthaltiga bröstmjölken. Under Vietnamkriget använde amerikanska trupper ett avlövningsmedel kallat Agent Orange för att lokalisera gömda fiender. Vid framställningen av detta medel bildades dioxin som biprodukt, vilket anses vara orsaken till alla de missbildningar som drabbat barn till vietnameser som utsatts för Agent Orange.

PAH, PolyAromatic Hydrocarbons, är en grupp aromatiska kolväten med flera ringar som i många fall är skadliga för både miljö och hälsa. De är bioackumulerande och kan skada arvsmassan genom att binda till DNA-kedjan samt orsaka cancer. Den främsta orsaken till spridning av PAH är avgaser, bildäck och vägslitage, men de finns också i gummihandtag och konstgräs.

 

Svarta plastpartiklar funna i en undersökning av östersjön. Samma sorts partiklar återfinns i storstadsmiljö, varför man tror att det rör sig om partiklar från vägslitage från asfalt och gummidäck. De svarta plastpartiklarna är bevisat farliga och utsöndrar PAH samt misstänks vara cancerogena.

Problemet med de fettlösliga ämnena är alltså att det är svårt för människor och djurs celler att bryta ned dem till vattenlösliga ämnen som sedan kan utsöndras. Istället lagras de i fetthaltiga vävnader som lever, nervsystem och hjärna. Detta kan i sin tur leda till Bioackumulation, vilket innebär att vävnaderna samlar på sig mer och mer av de fettlösliga ämnena tills halterna har nått en farligt hög nivå och potentiellt skadar cellerna.

Man har inte kommit underfull med om huruvida plastpartiklarna i sig är skadliga men omfattande undersökningar av vattnet i Östersjön beräknas vara färdiganalyserade till hösten. Det finns också mycket mer information att hämta om effekterna av de miljögifter som binder till plastpartiklarna och bioackumuleras längs näringskedjan ända upp till människan.

Det står dock klart att vi bör vara försiktiga med vad vi släpper ut i vår natur och i våra hav. Vi kommer tvivelsutan att få sota för vår nonchalans, frågan är bara hur allvarliga följderna blir och vilka skepnader de tar. Cancer, allergier och ofrivillig barnlöshet är ord som jag ofta stötte på när jag sökte information.

Plasten är uppenbarligen till skada även då den inte längre syns, vilket leder till den eviga frågan om vilket material som egentligen är bäst ur miljöhänsyn. Plasten har ju trots allt de positiva egenskaperna att de förenklar transport, väger litet och är relativt billiga att framställa.

Den enskilda människan har ett stort ansvar att efterforska och lyssna till information om miljöfrågor och konsumtionsalternativ och kunskap i hur kemin fungerar är en stor fördel om man vill ta sitt ansvar. Jag kände att det finns stora luckor kvar att fylla i forskningen om plast och andra miljögifter vilka jag ser fram emot att ta del av.

 

Man brukar säga att vatten är källan till allt liv, och ändå behandlar vi det så hänsynslöst.

 

Källor:

http://www.havet.nu/?d=186&id=54640864 http://miljoaktuellt.idg.se/2.1845/1.298728/ny-soptipp-funnen-i-atlanten http://www.dn.se/ledare/den-onda-plasten-1.643040 http://picasaweb.google.com/PicturesfromNresearch/MicroscopicAnthropogenicParticles?feat=directlink# http://allehanda.se/start/kramfors/1.1256385-plastpartiklar-i-bottenhavet-ett-miljohot http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=406&artikel=907582http://www.kemi.se/templates/Page____4439.aspx http://www.kemi.se/templates/PRIOpage____4101.aspx

Det är mycket nu med en hel massa festlighetheter på rad och en hel del gåvor som ska inhandlas. Det är bröllop, studenter, mors dagar och lillebröder som flyttar hemifrån.

Det betyder många besök i roliga butiker. Igår hittade jag lite hemligheter i en liten affär i Orminge C. Jag fick dem inslagna och tjejen i kassan försökte göra det bästa av den lilla tejpstump hon hade kvar. Hon var ensam i butiken och kunde därför inte springa till affären bredvid och köpa ny, inte så lägligt i presenthandlartider och jag märkte att hon var ganska stressad. Jag fick ett infall och frågade om jag skulle köpa tejp åt henne när jag ändå skulle till Coop bredvid. Hon blev väldigt glad över erbjudandet.

Jag blev betrodd med en hel femhundring och med kostnad av en halv minut av mitt liv så gjorde jag hennes liv litet lättare och mig själv mycket gladare och faktiskt ganska stolt.

Varför gör man inte sånt oftare?

Naaw, alla behöver en hjälpande tass ibland

Min packningsförmåga har aldrig varit min starkaste sida. Jag är lite bitter över att jag inte ärvt min mammas förmåga till planering och organisering. Fast inte lika bitter som min mamma är över att hela sitt vuxna liv ha varit omgiven av desorienterade pappa-kopior, för att inte tala om pappa-originalet.

Men det var inte det jag skulle komma till! Jag skulle beskriva vilken pers det är för undertecknad att packa för tre veckor åt lika många människor. Sist tyckte jag att jag lyckats packa så bra, väskan var inte ens proppfull! Väl framme upptäckte jag orsaken, jag hade bara packat bebiskläder och inte ens minsta lilla strumpa åt mig själv. Men jag har ändå vålgästat min (återigen) stackars mamma sedan jag var tolv så i praktiken gjorde det ingenting.

Man vill heller inte lämna hemmet när det ser ut som Libanon, som min svärmor brukar säga. Så jag packade/städade/underhöll barn i en rasande fart med start tre timmar innan tågets avgång.

Jag bestämde mig för att ta Inana i lillvagnen och lillbebisen i bärselen för att slippa syskonvagns-aset. Tio minuter innan bussen till tågstationen avgår. Jag slänger på mig bärselen och känner en distinkt doft av pissed of katt. Det ludna lilla fanskapet har pissat på bärselen! Jag motstår frestelsen att begå djurplågeri och vänder istället andra kinden till. Men jag tycker faktiskt att det var dålig stil att inte kunna hålla sig en kvart medan jag skurade lådan. Att missa tåget, packa upp allt och köra en tvätt är inget alternativ så jag tröstar mig med att det "bara" är ett litet hörn som är bepissat, kanske jag får sitta ifred på tåget.