Jag har blivit adopterad!

Jag har äran att ha blivit utvald som adoptiv-lillasyster av min idol Tant Grön! Jag som alltid önskat mig en storasyster som kan vägleda mig och kanske retas lite sådär överlägset ibland. Jag som trott att jag var dömd att bara vara storasyster för resten av livet.

Det är faktiskt riktigt smart det där med adoption. Det är så många som dras med riktiga rövägg till släktingar av den enda anledningen att de råkar ha något sånär liknande gener. Vi behöver inte hålla ihop med släkten i ur och skur längre, ingen kommer stjäla vår boskap om vi inte har tjocka släkten att hota med.

Det optimala vore ändå att behålla de genetiska guldklimparna, göra sig kvitt de genetiska slaggprodukterna och addera extraordinära fynd till sin inre sfär.

Man ska omge sig med människor som får en att må bra - allt annat dåligt för själen

/stolt nybliven lillasyster




Då vet du att du är en trött småbarnsmamma

När tandläkarbesöket blir ett tillfälle att sluta ögonen och bara vila i några minuter.

För första gången beklagar jag att jag inte hade några hål, en halvtimme till i tandläkarstolen hade kännts som en gudomlig helg på spa.

Måste skärpa mig med godisätandet. Fyra dagar i veckan är bevisligen på tok för lite


Idag blev det bajs till middag



"De e baaaaajs" sa Skrotis

"Nejdå, det är avlånga köttbullar som mamma slitit med i åtta timmar. Det är GOTT!"

"De gott bajs?"

Otack är mödans lön


Min syster kanske inte är så engagerad, men hon tänker själv!

Jag anklagar på skoj min syster för att ha röstat på SD av misstag i tron att det stod för SocialDemokraterna




söt

Positiva saker med valet

Jag försöker omge mig med POSITIV ENERGI. Men det är JÄVLIGT SVÅRT när 5,7% av Sveriges befolkning är:

a) Rasister
b) Otroligt naiva
c) Korkade och obstinata
d) All of the above

För att inte tala om soffpotatisarna - ni förtjänar att kokas, mosas och serveras med dill.

Jag försöker fokusera på det positiva men det är glest mellan punkterna

  • Jag tänkte köpa godis till valvakan men köpte vindruvor istället.

  • Ett citat av Lady Dahmer som gjorde minnet av SDs valvaka mindre plågsam:
...undrar om SDs supportrar som sjöng "Jimmy Åkesson chalalalala" vet att originaltexten är "there's a brown girl in the ring, lalalalala"?

Jag har aldrig blivit så gillad på Facebook som när jag citerade det.

  • Lars Ohlys markering. Jag blev litet betagen redan vid bröstpumps-incidenten men nu är jag såld. Som en grinig barnunge gjorde han det som hjärtat bjöd honom. Inget politiskt diplomatsnack eller spel, bara en mycket bitter mans totala och genuina DISS.

  • Jag kände mig litet gammal när jag kom på att det är tredje gången jag har äran att få rösta. Blev gladare när en Sosse som sista-sekunden-raggade plingade på och frågade mig om jag hade mamma eller pappa hemma.

Om det var en del av deras taktik så verkar det dock som att det inte lyckades något vidare

  • Maria Wetterstrands tillrättavisning av Reinfeldt. Gud vad jag skulle vilja se den kvinnan som statsminister. Jag hoppas att MP ändrar sina regler och behåller sina språkrör. Partiets framgång är något de två absolut ska tillskriva sig credit för.

  • När vi ändå är inne på de gröna områdena måste jag bara säga att Peter Eriksson är het när han är arg

  • 94,7% av Sveriges befolkning är INTE:

a) Rasister
b) Otroligt naiva
c) Korkade och obstinata
d) All of the above



VILL INTE!

VILL INTE sova! VILL INTE äta mat! VILL INTE byxa! VILL INTE gå! VILL INTE pappa! VILL INTE mamma! VILL INTE bebis! VILL INTE välling! VILL INTE leka! VILL INTE strumpa! VILL INTE bajsa!

DE MIN apa! DE MIN nomnom! DE MIN bröd! DE MIN fån! DE MIN DE MIN DE MIN DE MIN!

Barns första ord måste ju banne mig vara det mest överskattade som finns. Jag tänker inte lära Lellut att prata. Det är märkligt hur ingen glädje kan förbytas till det motsatta såsom glädjen över att ett barn lärt sig en ny färdighet.

Dag 1:
Hon sa mamma för första gången! Det är fantastiskt! Det är sådant här som är glädjen med barn! Jag blir så rörd, måste skicka mass-mail till hela bekantskapskretsen och berätta om denna underbara dag!
Dag 57: Om jag hör ordet "mamma" en gång till kör jag en rostig spik genom trumhinnan. Måste ändra min facebook-status till "Vill dö"

Dag 1: HAN KAN GÅ HAN KAN GÅ HAN KAN GÅ! STOPPA PRESSARNA HAN KAN GÅ!
Dag 57: Men SITT STILL.



Det är ingen slump att barn är gulliga. Nästa gång vill jag ha ett ogulligt barn, det betyder kanske att det inte har en massa trots att kompensera för.


Jag hoppas det blir inne med apor i fickan snart




Jag har inget val nämligen

Var typiskt svensk!

Rösta på vad du vill men inte på SD! Ja, du får till och med rösta på kådisarna om du nu känner ett trängande behov av att cemtentera förlegade "traditioner". Eller kanske inte kådisarna. Helst ser jag att både vitsippor och blåsippor får stanna i skogsbrynet.

Men vill du bara vara vanligt blå, så kommer jag inte att hata dig.


Bara pyttelite


Budskapen i barnfilmerna som påverkar

Hittade ett klipp från den gamla barnfilmen Samson & Sally. För er som missat denna pärla handlar den om två valungar som letar efter Moby Dick. På vägen stöter de på hinder i form av människan och alla hennes övergrepp på hav och natur.

Mest minnesvärda är kanske valrossarna med södersnacket! Svårt att missa budskapet om man säger så.


Kan min vurm för miljön ha fått sin inspiration från filmerna jag såg som liten? Jag håller det för ganska troligt att det påverkar i alla fall. Jag kommer definitivt att hålla både ett och två ögon på vilket budskap som sänds i programmen mina barn får se.

Jag kommer ihåg en Bamse-tidning där igelkotten Kalle blev mobbad för sitt svarta hår. Jag tänkte inte som liten på att det fanns en saftig moralkaka inbäddad i sagan, men förstod budskapet om empati, omtanke och acceptans. Det är elakt att mobba någon för att denne är annorlunda eller ser annorlunda ut.




Jag undrar om Jimmie Åkesson fick läsa om Kalle Svartskalle när han var ung och ofördärvad.

Tänker du på vad barnen ser på TV? Finns det något barnprogram som är bannat i ditt hem?



Dagens hyss #2



Det var den zink-salvan det...


När jag var liten ville jag bli Greenpeace-aktivist

Jag ville stå i fören av en rutten eka iklädd grönt regnställ och i en megafon skrika okvädesord till valmördarna.

Under tiden nöjde jag mig med att vandra runt i skogen och rädda träd. Jag förband brutna grenar och stoppade mossa i savande hål. Jag anlade en djurkyrkogård och klippte ur alla djurbilder och all kattmatsreklam ur mormors Allers. Jag förde logg över varje liten orm jag träffat på och förlängde varje promenad genom att förflytta varje mask, snigel och groda till dikets säkerhet. Jag vaggade gråtande den frysta kycklingen i min famn men tvekade inte att hugga in på densamma väl tillagad. Ett tag kallade jag mig själv "snabbmats-vegeterian", jag åt pizza med svamp och beställde McGarden på Donken.

När jag sedan lämnat barnaåren bakom mig och läst Biologi och Kemi så fick jag en djupare insikt om hur naturen är uppbyggd och hur naturens kretslopp fungerar in på molekylär nivå. Om klimathotet är överdrivet eller inte känns ganska sekundärt för mig. Förr eller senare tar naturens resurser slut, förr eller senare kommer ekosystemet vara ohjälpligt rubbat, förr eller senare så kommer vi ha förgiftat mark, hav och även våra egna gener. Varför vänta till elfte timmen med att ta det på allvar?

Om mina läkarplaner går i stöpet är miljö-inriktning ett hett alternativ.

Resultaten i SVD och DNs Partitest var föga förvånande, även om jag är något förvånad över att hjärtan fortfarande ligger så långt till vänster.



Röd som blodet genom hjärta och ven, enligt SVDs valkompass




Lummigt grön som en skogsnymf, enligt DNs partitest





Imorgon får vi finbesök

Så jag tänkte städa lite dagen till ära.

Skyffla bort några lager jordmån, köra ut råttorna och spraya parfym i de värsta hörnen.



Lellut bestämde sig dock för att lägga in veto. "Ta oss för de vi är!" är hans devis



Dagens hyss



Nej, det är inte en brännskada eller något läskigt eksem. Det är ett "barn" som smörjt in händer och fötter med lim. Jag har fått bort det mesta som ni kan se.



Ett nyöppnat paket välling har fått bekanta sig med katternas vattenskål




Efter en dags pusslande saknar jag fortfarande Enter, o, semikolon, backstegstangenten samt någon obskyr knapp vars syfte jag inte vet men den är säkert jätteviktig. Hittelön: Ett stycke bråkigt barn.


Somliga går i trasiga skor



Andra går i mammas skor


(Ytterligare andra nöjer sig med att bara GÅ)



Idag för nio år sedan...

... Var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv. Jag hade kommit ihåg den dagen även om två plan inte kört rakt in i World Trade Center, New York, USA.

I två veckor hade vi sprungit runt i Bagarmossen och letat efter en nykastrerad, förrymd, rädd och ensam liten kisse. Vi tapetserade hela området ända in till Slussen med efterlysningar och rådfrågade synska medium. Men ingen kisse.

Den 11/9-2001 övertalade en liten flicka sin mamma att släppa in en desperat liten katt som envist ville komma in. Hon kände igen den lille kraken vars nuna prydde varje lyktstolpe.

Jag låg i soffan och kelade med min återfunne älskling när en textremsa på TVn förkunnade vad som hänt och höll på att hända i en annan världsdel.

Att den mediala uppmärksamheten kring just denna tragedi är kraftigt överexponerad i jämförelse med lika tragiska händelser ändrar inte det faktum att det får en att inse hur galen mänskligheten verkligen är. Det lindrar en aning att veta att det även mitt i all galenskap finns små flickor som känner empati för små fåniga djur.

Människan äro en märkligt varelse.

För att inte förlora förståndet väljer jag att fokusera på det trevliga, våran alldeles egna lilla Lolcat, Raul Gonzales Blanco

Rullkavalkad:


Min bror, ett Rull, Jag, Ett litet skrot


Skrotis bekantar sig med sin Rullebror


Rulle har fått en Cashewnöt


Ett Rull i hängmatta


Sneaky Rull i resväska


Rull lipar och flirtar på samma gång


En sur tomte-rull signing off


Jag undrar vad han drömmer


En annan sovgång i vagn med snor i nosen

Gnällut har varit sursur. Gnällig, arg, missnöjd, förbannad, grinig, putt, ledsen, dyster, butter och SUR, sa jag sur?

Nu hörs dock bebisfnitter från under bebistecket. Jag undrar vad han drömmer? Han skrattar kanske gott åt hur LESS mamma blev av att bära på en SUR bebis hela dagen. Överjobbiga sötnöt


Jag är också en fjant

Tankar innan dubbeldejt med blogg-förebild och blogg-bebis första gången:

Tänk om hon blir besviken över att jag inte är sådär cool som jag försöker vara i bloggen utan en helt vanlig tönt? Jag kommer inte komma på något att säga och sitta där och stirra som ett fån! Ska jag sminka mig, kamma håret, fila naglarna för att projicera falskt självförtroende eller lägga alla korten på bordet så bekvämt som möjligt? Ska jag köpa blommor och choklad när jag ändå håller på, för nu börjar det verkligen låta som en stundande dejt med Jonny Depp? Finns det ingen Vodka hemma?

Tankar under dubbeldejt med blogg-förebild och blogg-bebis:

MÅSTE jag säga "liksom", "typ" och "såhära" sjutton gånger i varje mening? Jag pratar bara om mig själv, hon kommer uppfatta mig som självupptagen! Men om jag frågar saker kommer det säkert vara FEL saker, hon kommer uppfatta mig som påflugen och taktlös istället! Undra om hon tycker att jag ger ungen fel mat, kör fel vagn eller gör fel fel i barnuppfostringsdjungeln? Nu tänkte jag tyst i fem sekunder, undra om detta är vad som kallas en "pinsam tystnad?" Fan att man inte röker :P

Tankar efter dubbeldejt med blogg-förebild och blogg-bebis:

Åh vilken trevlig, varm, vacker och underbart jordnära människa! (No homo) Varför har vi inte lyckats klämma in den här dejten tidigare? Hoppas hon inte accepterade min inbjudan till ny dejt bara för att inte vara taskig! Nu har de första stegen mot en lovande ny bekantskap tagits, i takt med att stegen blir säkrare ser samtalen ut att kunna bli mycket intressanta! Men först måste man ju klara av "vilken är din favoritfärg?"-fasen! Ser fram emot en dejt där även kravelkrypen kan få möjlighet att bekanta sig närmare!




What's the deal med årets Idol?

Varför låter alla deltagare som gnällande bebisar?

Jaha, det var MINA gnällande bebisar... My bad


När man får äta upp sina ord

Jag har fått en möglig gammal gren att släpa på, försöker diskret att göra mig av med åbäket

Skrotis: "Ååååh! INTE slänga! HÄMTA!"




Jag tar ut ett tuggummi och lägger det på tallriken

Skrotis: "Nej mamma, stoppa munna!"



Bär en vagn innehållandes fet bebis uppför trappor, petar manande sölkorven framför i baken med foten

Skrotis: "Va gjöödu mamma!? INTE spalka!"




Jag slår i el-arne* och uttrycker min åsikt om det i väl valda ordalag

Skrotis: "Fan jävla bajs..."



Jag sjunger glatt "Driving one of your cars", är mycket melodisk och funderar på att söka till Idol

Skrotis: "Luuuugn mamma... *shhhh*"




*El-arne
- knölen på armbågen som man gärna slår i, vilket gör CP-ont, därav den mindre trevliga benämningen CP-knöl

Mesmus

Den enda kanalen som står på här hemma är Barnkanalen.

Detta är exempel på hur Bumbibjörnarna förbereder de små inför fights i sandlådan:

"Din idiot! Din dumma mesmus!"

"Din morrhårshjärna!
"

Min personliga favorit är mesmus. Möjlig omskrivning av tjej som gillar vanilj? Eller någon som räds en vaginal förlossning? En korsning av blåmes och skogsmus?

En annan vacker melodi som letade sig fram från vardagsrummet medans jag lagade mat lät ungefär såhär:

"Jag vill äta ditt bajs!"

Jag vill inte veta vad det handlar om, men det känns tryggt att veta att TV-licensavgiften används till något bra



Massa mesmöss


One small step for man, one giant leap for mom

Så gick det till i min hjärna:

I Slow Motion, till tonerna av vinjettmusiken från Mitt i naturen (se klipp) så hände det!


Lellut tog sina första två steg. Han fristod i fem sekunder, och sedan kom de - de magiska stegen "doff, doff"

Grabben är ett geni helt enkelt. Jag kan redan se framför mig hur han spränger målsnöret i gång-VM kompad av publikens ljubel.

Skämt åsido. Jag har ingen aning om huruvida han är sen, tidig, fisk ellet mittimellan. Han är tidigare än Skrotis så mycket vet jag. Jag har valt att inte ta in information om hur tidsschemat för en standard-bebis utveckling ser ut. Det kommer när det kommer.

När jag hör mödrar skryta om sina fantastiskt tidiga barn får jag tvångstankar om att ta ner dem på jorden, och sedan vidare ner i underjorden. Beklaga den tidiga gångarens mamma och hoppas att barnet inte blir alltför hjulbent och får ledgångsreumatism innan det fyllt 20, oroligt informera om att barn som talar tidigt får koncentrations-svårigheter och lider av en förhöjd risk att anmäla sig till diverse dokusåpor. Bara för att jävlas.

Det mest poänglösa av alla skrytförsök:
"Min bebis fick tänder när han var fem veckor!!"
Vad ska man svara på det?
"Nämen vad DUKTIGT, men MIN bebis fick faktiskt tänder redan i pappas pung, fatta vad smart, lyckad, snygg och rik han kommer bli!"

Ännu roligare är det med vuxna som skryter om sina färdigheter som barn.
"Mamma har berättat att jag dansade när jag var nio månader!", "Och här är du nu, här har vi alltså beviset på hur LITE tidig tidighet betyder. Tack för att du delade med dig!" 

Sedan finns det fantastiska mammor som jag, som helt blygsamt bara glädjer sig över att ny mark har beträtts och en ny era inletts. Samtidigt så sörjer jag förlusten av min lilla minibebis.



Men hår har han inte fått än, det är ju så man får skämmas. Någon som har tips på hur man övar sitt barn i att producera hår?


Jag är en sån där ung mamma

*Pling plong* Det ringer på dörren. Något irriterad över avbrottet på denna helvetiska dag släpar jag mig mot dörren med en unge hängandes i varje ben. Kikar i nyckelhålet. Typiskt, en så där typ med typ ett block i famnen och jacka i skrikig neonfärg av regnrock-typ. Men nu har hon ju hört de små demonerna och kommer inte ge sig förrän jag öppnar.

Så jag öppnar.

"Hej! Har ni mamma eller pappa hemma?"

Jag stirrar på henne vantroget med öppen mun i några sekunder för att förvissa mig om att hon menar allvar.

"Ööh, det är jag som ÄR mamman!" Kanske hon kommer från synskadades riksförbund

"Oooh förlåt! Bla bla bla jag kommer för att vi har fått klagomål över att elräkningarna blir höga här i området och skulle bla bla"
Tydligen inte

Chock

Kanske inte så roligt att bli tagen för ett barn när man har två stycken och är närmare 30 än 20. Men med den här takten kanske jag ser ut som en het 20-åring när jag närmar mig 40. Då ska jag ta igen min förlorade ungdom på Maria ungdom!

Dom har alltså inte lyckats förstöra mig helt dom små glinen. HAHA in your face, skitungar!

Mamma - Barnen, 1-0

Och eftersom att min kamera är paj så tar jag mig friheten att välja fritt ur arkivet

Mitt snyggaste. Post i alla fall ett barn


Sen kom jag på att jag har en finne stor som en Viking Line-båt på hakan och kanske snarare ser ut som en sådan där glåmig, prepubertal stackare som bara vill dö för att skorna är helt fel och brösten är för små och Kevin är ju kär i Bella och farsan och morsan är dumma i huvudet och fattar ingenting

 

Fan

 

Mamma - Barnen, 0-1

 

 


SSSSD (Saker som spillts senaste dygnet)

1. Någon slags oljelampa som stått och möglat i åratal i dekorativt syfte - stinker som fan

2. Ett glas oboy
- över min fysikbok

3. Lådan med kattsand
- jäfla bonnhåla som inte har träpellets någonstans

4. Skrotis potta med kiss
- över och av lilleman

5. Gulsåpa - Skrotis blev inspirerad av förklarliga skäl

6. Kattmat - måste man hissa upp skålarna i taket för att halvmänniskorna inte ska få tag i dom?

7. Mitt tålamod - ett under att jag har något kvar




RSS 2.0