Den lille frisören
Den lille mannen håller på att få tänder, hoppas jag, om inte detta är övergående säger jag upp mig.
När ingenting annat hjälper så är det bara att låta honom gå loss på håret. Det kanske blir en bögig liten frisör av honom. Inte mig emot bara han är GLAD.
Goda gärningar smakar bäst för en själv
Det är mycket nu med en hel massa festlighetheter på rad och en hel del gåvor som ska inhandlas. Det är bröllop, studenter, mors dagar och lillebröder som flyttar hemifrån.
Det betyder många besök i roliga butiker. Igår hittade jag lite hemligheter i en liten affär i Orminge C. Jag fick dem inslagna och tjejen i kassan försökte göra det bästa av den lilla tejpstump hon hade kvar. Hon var ensam i butiken och kunde därför inte springa till affären bredvid och köpa ny, inte så lägligt i presenthandlartider och jag märkte att hon var ganska stressad. Jag fick ett infall och frågade om jag skulle köpa tejp åt henne när jag ändå skulle till Coop bredvid. Hon blev väldigt glad över erbjudandet.
Jag blev betrodd med en hel femhundring och med kostnad av en halv minut av mitt liv så gjorde jag hennes liv litet lättare och mig själv mycket gladare och faktiskt ganska stolt.
Varför gör man inte sånt oftare?
Naaw, alla behöver en hjälpande tass ibland
I Stockholm med kattpiss i bagaget
Min packningsförmåga har aldrig varit min starkaste sida. Jag är lite bitter över att jag inte ärvt min mammas förmåga till planering och organisering. Fast inte lika bitter som min mamma är över att hela sitt vuxna liv ha varit omgiven av desorienterade pappa-kopior, för att inte tala om pappa-originalet.
Men det var inte det jag skulle komma till! Jag skulle beskriva vilken pers det är för undertecknad att packa för tre veckor åt lika många människor. Sist tyckte jag att jag lyckats packa så bra, väskan var inte ens proppfull! Väl framme upptäckte jag orsaken, jag hade bara packat bebiskläder och inte ens minsta lilla strumpa åt mig själv. Men jag har ändå vålgästat min (återigen) stackars mamma sedan jag var tolv så i praktiken gjorde det ingenting.
Man vill heller inte lämna hemmet när det ser ut som Libanon, som min svärmor brukar säga. Så jag packade/städade/underhöll barn i en rasande fart med start tre timmar innan tågets avgång.
Jag bestämde mig för att ta Inana i lillvagnen och lillbebisen i bärselen för att slippa syskonvagns-aset. Tio minuter innan bussen till tågstationen avgår. Jag slänger på mig bärselen och känner en distinkt doft av pissed of katt. Det ludna lilla fanskapet har pissat på bärselen! Jag motstår frestelsen att begå djurplågeri och vänder istället andra kinden till. Men jag tycker faktiskt att det var dålig stil att inte kunna hålla sig en kvart medan jag skurade lådan. Att missa tåget, packa upp allt och köra en tvätt är inget alternativ så jag tröstar mig med att det "bara" är ett litet hörn som är bepissat, kanske jag får sitta ifred på tåget.
Jag som till och med, tågresan till ära, hade sminkat mig, klätt mig i annat än mjukisbyxor, noppat ögonbrynen och klippt lugg som döljer ögonbrynen. Så fick man lukta kattpiss som en annan lonely cat-lady
Men det var inte det jag skulle komma till! Jag skulle beskriva vilken pers det är för undertecknad att packa för tre veckor åt lika många människor. Sist tyckte jag att jag lyckats packa så bra, väskan var inte ens proppfull! Väl framme upptäckte jag orsaken, jag hade bara packat bebiskläder och inte ens minsta lilla strumpa åt mig själv. Men jag har ändå vålgästat min (återigen) stackars mamma sedan jag var tolv så i praktiken gjorde det ingenting.
Man vill heller inte lämna hemmet när det ser ut som Libanon, som min svärmor brukar säga. Så jag packade/städade/underhöll barn i en rasande fart med start tre timmar innan tågets avgång.
Jag bestämde mig för att ta Inana i lillvagnen och lillbebisen i bärselen för att slippa syskonvagns-aset. Tio minuter innan bussen till tågstationen avgår. Jag slänger på mig bärselen och känner en distinkt doft av pissed of katt. Det ludna lilla fanskapet har pissat på bärselen! Jag motstår frestelsen att begå djurplågeri och vänder istället andra kinden till. Men jag tycker faktiskt att det var dålig stil att inte kunna hålla sig en kvart medan jag skurade lådan. Att missa tåget, packa upp allt och köra en tvätt är inget alternativ så jag tröstar mig med att det "bara" är ett litet hörn som är bepissat, kanske jag får sitta ifred på tåget.
Jag som till och med, tågresan till ära, hade sminkat mig, klätt mig i annat än mjukisbyxor, noppat ögonbrynen och klippt lugg som döljer ögonbrynen. Så fick man lukta kattpiss som en annan lonely cat-lady
Tre sommarregn
Något som är underbart med sommaren är alla dofter och alla associationer som kommer med dem.
Sedan en vecka tillbaka har jag till exempel kännt en distinkt doft av skolavslutning i luften, en luktkompott vars huvudingredienser består av nyklippt gräs och hägg. Lyckokänslorna som liksom bubblar upp ur magen och mynnar ut i ett nostalgiskt jätte-smajl går inte att stoppa. Sommaren är här!
Jag kan inte ens bli sur på de eviga regnen. De har också sin egna speciella sommar-karaktär. Hittils har jag kategoriserat tre.
Sedan en vecka tillbaka har jag till exempel kännt en distinkt doft av skolavslutning i luften, en luktkompott vars huvudingredienser består av nyklippt gräs och hägg. Lyckokänslorna som liksom bubblar upp ur magen och mynnar ut i ett nostalgiskt jätte-smajl går inte att stoppa. Sommaren är här!
Jag kan inte ens bli sur på de eviga regnen. De har också sin egna speciella sommar-karaktär. Hittils har jag kategoriserat tre.
- Det första regnet är det tunga dystra valborgs-regnet. Toppnoten är den av överkörd groda. De små kräken har släpat sig fram ur sin vintervila manade av den första antydan till värme, gnuggat sig i ögonen och utan pardon jämnats med asfalten. Det är rått, ruggigt och dramatiskt vackert.
- När värmen slutligen vunnit kampen över vintervindarna kan det hända att man får njuta av det lätta, ungdomliga syrén-regnet, vars lättsamma droppar är fyllda av glädje och hopp. Det är framtidens regn som doftar av sommarens liv med en underton av nakna barnafötter och blöt skogssnigel.
- Det sista regnet är det förlösande åsk-regnet. Jag ser fram emot att möta det efter den alltid utlovade "värmeböljan". De första tunga dropparna rör upp damm och sugs girigt upp av törstig mark. Dropparna känns nästan torra trots vätan och de har samma temperatur som sommarkvällen. Blöt suggestiv sommartorka för bästa effekt ackompanjerad av storslagen blixt och dunder.
När man trodde att journalistiken nått sitt slutliga lågvattenmärke
Källa: Expressen återigen
Därför skippade jag min dröm om att bli journalist mamma. Att tvingas leta efter scoops på Facebook, vilket jävla öde.
Jag vet inte varför jag plågar mig själv genom att ens gå in på sådana här skräpsidor. Mina hjärnceller hotar med att begå kollektivt självmord om jag inte slutar, jag antar att jag bara vill testa om de verkligen kommer göra det eller om de bara attention-whorar sig.
Jag går och lägger mig nu med en dålig smak i munnen och några fler grusade illusioner.
Styjkekjam till Fadde och hans Facebook-kris
Jag går och lägger mig nu med en dålig smak i munnen och några fler grusade illusioner.
Styjkekjam till Fadde och hans Facebook-kris
Bikini-tips för idioter
Källa: Expressen
För den som inte har perfekt syn eller idds klicka på länken kan jag repetera den sensationella upptäckten:
Om din byst väller över din BH så bör du alltså pröva en STÖRRE kupa, om kupan däremot sitter löst så bör du pröva en MINDRE kupa.
Å fan
Om din byst väller över din BH så bör du alltså pröva en STÖRRE kupa, om kupan däremot sitter löst så bör du pröva en MINDRE kupa.
Å fan
Kravel or die
Den lelle mannen har avancerat i sitt kravlande till något slags halvkravelkryp. Han får syn på något som han desperat gärna vill åt och så börjar bebis-gatloppet, eller gatkrypet. Med halvgalen blick kravlar han, rullar, ålar. Han ömsom drar sig fram med händerna och ömsom sparkar sig fram med fötterna, på mage, på rygg, på sidan. Över skyhöga mattkanter, förbi monstruösa gunghästar och genom en labyrint av förvillande färgglada leksaker. Han sträcker sig och blir flera decimeter längre
Det hela påminner om en scen ur någon action/krigs/skräck-film där hjälten halvt ihjälslagen kämpar för att nå fram till pistolen/nyckeln/knappen som ska rädda hans liv.
Själv sitter man med andan i halsen nervöst tuggandes sina naglar. Hur ska det gå? Skall hjälten få tag på den lille tyg-apan innan jorden sprängs itu?
Det hela påminner om en scen ur någon action/krigs/skräck-film där hjälten halvt ihjälslagen kämpar för att nå fram till pistolen/nyckeln/knappen som ska rädda hans liv.
Själv sitter man med andan i halsen nervöst tuggandes sina naglar. Hur ska det gå? Skall hjälten få tag på den lille tyg-apan innan jorden sprängs itu?
Man ser det man vill se
Naaw, vad fint, tänker jag. Han skriker till domaren att han älskar honom. Det hör då inte till vanligheten i sportsammanhang! Men varför ser dom så arga ut?
Så tittar jag lite närmre och upptäcker att dom inte alls älskar varandra. Ganska mycket tvärt om så vill dom döda varandra.
Så tittar jag lite närmre och upptäcker att dom inte alls älskar varandra. Ganska mycket tvärt om så vill dom döda varandra.
Det verkar som att min temporära blindhet har lämnat sina spår. Jag läser allting fel nuförtiden vilket i för sig kan vara sådär dråpligt komiskt ibland, men ack så tröttsamt i längden. Jag som alltid varit så glad över min skitbraiga syn måste kisa när jag ska läsa av busstidtabellen.
Från "Jag ska döda dig" till "Jag älskar dig", hur lyckas man liksom?
Förr hade jag bara en akilleshäl, ordet "singel". Det blir "snigel". Ständigt dessa sniglar överallt.
Från "Jag ska döda dig" till "Jag älskar dig", hur lyckas man liksom?
Förr hade jag bara en akilleshäl, ordet "singel". Det blir "snigel". Ständigt dessa sniglar överallt.
Ska vi åka på snigelkryssning? Snigelrum eller dubbelrum? Dejtingsajt för sniglar. Snigelmamma söker snigelpappa. Stockholm sägs vara Sveriges snigeltätaste stad. Ingen är snigel frivilligt. Träffa massor av sniglar här!
_________________
UPDATE: Har ni skänkt en gåva till Banancancerfonden?
Relaterad rolighet
_________________
UPDATE: Har ni skänkt en gåva till Banancancerfonden?
En försmak av framtiden
"Vaddå inga fötter på bordet? Vad ska du göra åt det då? Slänga ut mig från balkongen, va, va, va? DU kan va kaxig!"
Jag bävar...
"Är jag svensk eller kurd?"
Inana blev idag adopterad av en pratglad och omtänksam 5-åring i lekparken. Det är fantastiskt vilka djupa samtal man kan ha med små barn. Dom kan konsten att sätta en på pottkanten.
Pojke: Är jag svensk eller kurd? Gissa!
Jag: öööh... jo att eeeh
Pojke: Säg nu! Är jag svensk eller kurd?
Jag: Nu vet jag! Du är en SVENSK KURD!
Pojke: JAAA! Hur visste du det!?
Jag: Jo för alla som bor i Sverige är svenskar, men du har också extra rötter i Kurdistan.
Pojke: Jaaa!
(Kanske bör förtydliga att det är Inanas ben som sticker ut!)
Pojke: Är jag svensk eller kurd? Gissa!
Jag: öööh... jo att eeeh
Pojke: Säg nu! Är jag svensk eller kurd?
Jag: Nu vet jag! Du är en SVENSK KURD!
Pojke: JAAA! Hur visste du det!?
Jag: Jo för alla som bor i Sverige är svenskar, men du har också extra rötter i Kurdistan.
Pojke: Jaaa!
(Kanske bör förtydliga att det är Inanas ben som sticker ut!)
MSN-tomte
MyrlKarman1687@hotmail.com säger:
just looking
Nathalie säger:
for what
MyrlKarman1687@hotmail.com säger:
hey i'm Gina, I hope you don't mind.. I found you on the Yahoo Directory...
Nathalie säger:
ok...
MyrlKarman1687@hotmail.com säger:
I'm currently in school 24/f/Cali. So would you like to chat today? Where are you from?
Nathalie säger:
sweden
MyrlKarman1687@hotmail.com säger:
nice, i live in modesto, cali where do you live?
Nathalie säger:
sweden still
MyrlKarman1687@hotmail.com säger:
so do you have a cam? I luv flirting on mine
Nathalie säger:
hahaaa gotta go change some dirty diapers. good luck with the flirting...
just looking
Nathalie säger:
for what
MyrlKarman1687@hotmail.com säger:
hey i'm Gina, I hope you don't mind.. I found you on the Yahoo Directory...
Nathalie säger:
ok...
MyrlKarman1687@hotmail.com säger:
I'm currently in school 24/f/Cali. So would you like to chat today? Where are you from?
Nathalie säger:
sweden
MyrlKarman1687@hotmail.com säger:
nice, i live in modesto, cali where do you live?
Nathalie säger:
sweden still
MyrlKarman1687@hotmail.com säger:
so do you have a cam? I luv flirting on mine
Nathalie säger:
hahaaa gotta go change some dirty diapers. good luck with the flirting...
Lyra!
Efter maten bestämde sig Inana för att spy upp allting igen. Jag torkade av henne om munnen när rond två kom, rakt i min hand.
Det var en annorlunda upplevelse.
Det var en annorlunda upplevelse.
Nu får det vara nog!
Jag har gjort en garderobsrensning och prövat alla byxor och klänningar som ligger där och väntar på att jag ska komma i form. Längst bak hittade jag ett par mamma-byxor som jag hade till sjunde månaden med Inana. Dessa byxor var de enda som passade. Faktum är att de satt som en smäck! Det känns inte helt OK.
Så nu har jag bestämt mig. Detta är min plan:
Min klänning passar bättre på Inana...
Så nu har jag bestämt mig. Detta är min plan:
- Ingen mer läsk, och inget mer godis på vardagarna - jag känner hur munnen sakta fräts sönder av all Coca-cola...
- Kom igen, det räcker med en, eller max två stora portioner mat per måltid - att slicka stekpannan måste nästan klassas som osunt beteende.
- Pilates! Jag äger en tränings-DVD som jag bör kunna genomföra varje dag. Mina rekordstela leder mår otroligt bra av pilates.
- Ingen buss. Jag bor i världens minsta stad, det tar en halvtimme att knalla till centrum om Inana ska hjälpa till. Buss är bara ren och skär lathet. Om det inte regnar då, mina skor läcker faktiskt.
Min klänning passar bättre på Inana...
Jag har skrivit på, har du?
Att skriva på lyckades jag med ganska omgående, men att peta in en simpel länk mäktade jag tydligen inte med (skyller på en mammig lelleman)
Men idag tog jag mig en sväng på stans klädaffärer och blev inte imponerad. Det handlar såklart om den förlegade könsuppdelningen av barnkläder.
Många förstår inte vad problemet är. "Vill du ha en tuff tröja till din dotter, så gå till pojkavdelningen och sluta gnäll!" Ja visst kan jag vara en rebell och göra så, men jag vill inte att det ska vara något rebelliskt, jag vill att det skall vara normalt.
Problemet är nämligen detta: barn är inte dumma, men de har även en förmåga att tolka saker bokstavligt.
Vilket innebär att när de besöker en klädaffär och ser uppdelningen "pojke" = mörkt, tufft, bilar och "flicka" = rosa, glitter, tajt passform, ja då är det så. Det står ju där klart och tydligt! Om man ser en skylt där det står "utgång" ja då bör det rimligtvis också vara en utgång. Det barn som då bryter mot denna självklarhet gör inte rätt, vilket måste påpekas.
Resultat: "Simon varför har du rooooosa tröjaaa?"
Onödigt, låt BARN vara BARN.
Och så länken då äntligen: Uppror mot könsspecifika barnkläder där jag tycker att Nina förklarat det hela alldeles utmärkt
"Mamma jag fattar inte, jag har en brun jacka, mörka brallor och tuffa skor - men också volanger, broderade fjärilar, blommor och rosa hjärtan? Är jag pojke, flicka, bög, transa, hund eller katt?"
"Mitt barn, du är helt enkelt ett barn"
Men idag tog jag mig en sväng på stans klädaffärer och blev inte imponerad. Det handlar såklart om den förlegade könsuppdelningen av barnkläder.
Många förstår inte vad problemet är. "Vill du ha en tuff tröja till din dotter, så gå till pojkavdelningen och sluta gnäll!" Ja visst kan jag vara en rebell och göra så, men jag vill inte att det ska vara något rebelliskt, jag vill att det skall vara normalt.
Problemet är nämligen detta: barn är inte dumma, men de har även en förmåga att tolka saker bokstavligt.
Vilket innebär att när de besöker en klädaffär och ser uppdelningen "pojke" = mörkt, tufft, bilar och "flicka" = rosa, glitter, tajt passform, ja då är det så. Det står ju där klart och tydligt! Om man ser en skylt där det står "utgång" ja då bör det rimligtvis också vara en utgång. Det barn som då bryter mot denna självklarhet gör inte rätt, vilket måste påpekas.
Resultat: "Simon varför har du rooooosa tröjaaa?"
Onödigt, låt BARN vara BARN.
Och så länken då äntligen: Uppror mot könsspecifika barnkläder där jag tycker att Nina förklarat det hela alldeles utmärkt
"Mamma jag fattar inte, jag har en brun jacka, mörka brallor och tuffa skor - men också volanger, broderade fjärilar, blommor och rosa hjärtan? Är jag pojke, flicka, bög, transa, hund eller katt?"
"Mitt barn, du är helt enkelt ett barn"
Den första leken
Den första ordentliga syskonleken har nu ägt rum! Det var ett episkt ögonblick. Både storasyster och lillebror skrattade som om de hörde hemma på ett mentalsjukhus. Länge varade leken. Den var så intensiv att lillebror tog sina första riktiga kryp i rena rama lyckoruset!
Själv stod jag bara och såg på med ett saligt leende på läpparna. Att de tu leker så fint tillsammans bådar gott inför framtiden.
Vad som inte bådar gott inför framtiden är själva lekens karaktär. Den bestod av att storasyster slängde alla pocketböcker i golvet. Det visar i för sig på lite klass att hon hyser ett visst motstånd mot pockets, men det känns ändå som ett aningen destruktivt nöje.
Två stycken El niñjos alltså. Giv mig styrka!
Inana the destroyer äter blommor
På tal om den destruktiva ådran. I skrivande stund har El niño grande spenderat en halvtimme med att klippa sönder reklamblad, vilket också kan ses tveäggat ändå.
Nu övergick hon till tröjan vilket innebar ett slut på klippandet. Med en tår i ögat tittar hon anklagande på mig
"Botta e falit" säger hon med darrande röst. Det farliga har tagits bort. Jag fick plötsligt en flash från hennes framtid som svår och missuppfattad konstnär.
Jag ska göra det till min mission att lära dem att skapa tillsammans
Själv stod jag bara och såg på med ett saligt leende på läpparna. Att de tu leker så fint tillsammans bådar gott inför framtiden.
Vad som inte bådar gott inför framtiden är själva lekens karaktär. Den bestod av att storasyster slängde alla pocketböcker i golvet. Det visar i för sig på lite klass att hon hyser ett visst motstånd mot pockets, men det känns ändå som ett aningen destruktivt nöje.
Två stycken El niñjos alltså. Giv mig styrka!
Inana the destroyer äter blommor
På tal om den destruktiva ådran. I skrivande stund har El niño grande spenderat en halvtimme med att klippa sönder reklamblad, vilket också kan ses tveäggat ändå.
Nu övergick hon till tröjan vilket innebar ett slut på klippandet. Med en tår i ögat tittar hon anklagande på mig
"Botta e falit" säger hon med darrande röst. Det farliga har tagits bort. Jag fick plötsligt en flash från hennes framtid som svår och missuppfattad konstnär.
Jag ska göra det till min mission att lära dem att skapa tillsammans
Lika som frukt
Leonel?
En hög lime?
Men sluta kalla det "familjetragedi"
När en man, ja oftast en man (varför är det så? För att de är så vana vid att få sin vilja fram just dessa män? Tror sig vara oumbärliga?) dödar sin familj, sina barn och i bästa fall sig själv, så blir rubriken genast "familjetragedi".
Familjetragedi, det ordet speglar så den känsla av självömkan som jag föreställer mig att förövaren känner.
Kalla det familjevederstygglighet, för det är vad det är. "Buhu, det är synd om mig, min fru pallar inte med mig längre, jag har spelat bort alla familjens pengar på hästar, jag känner inte för att leva längre, då ska inte dom heller få leva längre, HON ska inte få njuta av MINA barn om inte JAG får det". Ja det är så tragiskt att han blev så ledsen stackarn att han kände sig tvungen att mörda oskyldiga barn.
Nej. Det är värre än en tragedi, det är en vederstyggelse, något outsägligt vidrigt, det är den värsta gärning en människa kan utföra psykiskt sammabbrott eller ej.
Kalla det familjestyggelse. Eller familjemord, för det är just vad det är. Varför detta behov av omskrivelser?
Stackars mamma som nu förlorat rätten till att se sina barn växa upp
Familjetragedi, det ordet speglar så den känsla av självömkan som jag föreställer mig att förövaren känner.
Kalla det familjevederstygglighet, för det är vad det är. "Buhu, det är synd om mig, min fru pallar inte med mig längre, jag har spelat bort alla familjens pengar på hästar, jag känner inte för att leva längre, då ska inte dom heller få leva längre, HON ska inte få njuta av MINA barn om inte JAG får det". Ja det är så tragiskt att han blev så ledsen stackarn att han kände sig tvungen att mörda oskyldiga barn.
Nej. Det är värre än en tragedi, det är en vederstyggelse, något outsägligt vidrigt, det är den värsta gärning en människa kan utföra psykiskt sammabbrott eller ej.
Kalla det familjestyggelse. Eller familjemord, för det är just vad det är. Varför detta behov av omskrivelser?
Stackars mamma som nu förlorat rätten till att se sina barn växa upp
Skrotis och auktoriteten
Skrotis vid motgång: "Nej, NEEJ! Tyst, TYSTA!! De shlut!"
Mamma tillrättavisar: "Aj aj aj!"
Skrotis: "Buff?"
Mormor tillrättavisar: "Du får inte röra dom" *sträcker fram ett varnande pekfinger
Skrotis sjungandes: "dom dom dom!" *tar fram en nagelfil och filar mormors varnande pekfinger*
----------------------------------------------------------------------
Mamma tillrättavisar: "Aj aj aj!"
Skrotis: "Buff?"
----------------------------------------------------------------------
Mormor tillrättavisar: "Du får inte röra dom" *sträcker fram ett varnande pekfinger
Skrotis sjungandes: "dom dom dom!" *tar fram en nagelfil och filar mormors varnande pekfinger*
----------------------------------------------------------------------
Låt det ta tid
För några år sedan såg jag ett sånt där Nanny-program. En mopsig unge och en trött mamma. Barnet var i "kan själv"-åldern, men hade inte hunnit bli särskillt effektiv om vi säger så. Scenen jag fastnade för var när familjen kommer in genom dörren och mamman sliter av dottern kläderna trots dennes vilda protester. Jag lovade mig själv att jag skulle vara varsam med mitt barn och låta det ta tid.
Men det är inte lätt när man kommit hem med tunga kassar, är trött, svettig, kissnödig och har två barn som är trötta, hungriga, kissnödiga, bajsblöjiga.
Det är inte lätt när barnet har bestämt sig för att hon ska köra vagnen och envisas med att göra så i en halvtimme under vilken en inte särskillt lång vägstrecka avverkas.
Men det är förjävvla roligt!
Men det är inte lätt när man kommit hem med tunga kassar, är trött, svettig, kissnödig och har två barn som är trötta, hungriga, kissnödiga, bajsblöjiga.
Det är inte lätt när barnet har bestämt sig för att hon ska köra vagnen och envisas med att göra så i en halvtimme under vilken en inte särskillt lång vägstrecka avverkas.
Men det är förjävvla roligt!
För vad är det man har bråttom till egentligen, graven? Det är lugnt, jag ska kremeras och spridas för vinden.
En brevbomb till!
Hon börjar bli van vid att få presenter nu så hon dök över det lilla paketet som en gam på ett antilop-kadaver, det hade inte en chans!
"Iiööh! Katta da!!" var hennes spontana reaktion
"Nanna fiiiiint" var hennes omdöme
Det är det rooosa spännet som är "katta da!"
Tack så mycket "Emile" för kapetet! Det var jättefiiiiiint! Och din handstil ger karaktär, var stolt över din pollackska oförmåga till att skriva fint
/en som fick en extra "skriv fint"-bok i skolan, vilket inte hjälpte
Färgterapi
Blev idag överkörd av ett 20-tal lågstadiekids till cykel, det hade inte gjort mig något om det inte var för den sorgliga syn de utgjorde. Svarta, svarta, svarta vårjackor. Jag hade nog avlidit av akut depression om det inte varit för den där enda lilla killen i limegrönt som gav mig pulsen tillbaka.
Varför oh varför väljer man att framhäva vinterns glåmighet och mörka ringar så man får känslan av att "Här, hit är det jag vill att donationerna till världens barn ska gå! Stackarna, de är halvdöda men cyklar ändå!"?
Det går an som kontrast till vinterns vita snö, det går an till sommarens solbränna. Men det går inte an till vårens bleka menlöshet.
Så jag gick till Netto och kompensations-shoppade en illgrön pyjamas och en tokturkos body till lelleman, färgkritor och block till Skrotis och en lila vattenkanna till mig. (Så kanske min enda blomma och nytillskottet rosmarin får vatten till och med)
Varför oh varför väljer man att framhäva vinterns glåmighet och mörka ringar så man får känslan av att "Här, hit är det jag vill att donationerna till världens barn ska gå! Stackarna, de är halvdöda men cyklar ändå!"?
Det går an som kontrast till vinterns vita snö, det går an till sommarens solbränna. Men det går inte an till vårens bleka menlöshet.
Så jag gick till Netto och kompensations-shoppade en illgrön pyjamas och en tokturkos body till lelleman, färgkritor och block till Skrotis och en lila vattenkanna till mig. (Så kanske min enda blomma och nytillskottet rosmarin får vatten till och med)
Pheew, nu känns det bättre!
Vårens accessoar
one size, solcellsdriven, finns i färgerna svart, vitt och lime
Att fira ett skrot
Vad är detta? En present från lillebror?
Ahaaa en tårta!
Huvudpersonen som i ett svagt ögonblick tillät sig fångas på bild!
Örnen har landat
Först vågade jag inte öppna eftersom att jag lider av en irrationell rädsla för brevbomber, men sedan kom jag på vad det nog kunde vara!
Ett kapet till Inana såklart!
Tack för "boka"! skulle Inana hälsat om hon nått så långt i utvecklingen!
Morbror Tommie är en sann vän av fysik och teknik, bra där!
Castro tackar för snöret och vaktar det med sitt liv.
Ett kapet till Inana såklart!
Tack för "boka"! skulle Inana hälsat om hon nått så långt i utvecklingen!
Morbror Tommie är en sann vän av fysik och teknik, bra där!
Castro tackar för snöret och vaktar det med sitt liv.
När lillan kom till jorden (Gastroschisis del 2)
Det var i maj, men om någon gök gol vet jag inte.
Idag för två år sedan satt jag i en sjukhussal fylld av ångest och förväntan. Jag kan inte säga att jag var lycklig, det är man sällan då ens ofödda barn har en tre timmar lång operation framför sig.
Minuterna före kejsarsnittet
När jag rullades in på operationssalen minns jag att solen plötsligt strilade in genom fönstret, efter en kall och grå förvår kändes det som ett gott tecken.
Inana låg och sov helt stilla lyckligt ovetandes om vad som var i görningen utanför, jag kände att det var nedrigt att tvingas bli utsliten i den kalla hårda världen helt utan förvarning och sedan inte ens få vila ut i en varm famn. Min stackars lilla minibebis, vilken start på livet du skall få!
Uppsprättandet gick plågsamt långsamt, men det obehagligaste var dragandet och slitandet som föregick födelsen. Jag fick en Jurassic Parkisk vision om velociraptorer som rev, slet och kivades om mina inre organ. Jag koncentrerade mig på klockan och upprepade mantrat jag tar till i jobbiga situationer "allt har ett slut"
Så kom hon. Jag hann se en skymt av rikligt mörkt hår innan de försvann med henne till det angränsande rummet som passande nog låg bakom mitt huvud och utanför mitt blickfång. Sekunderna därefter var de längsta i mitt liv, såg hon inte väldigt stilla ut? Det lilla jag hann se...
Så kom det. Jag fick höra det ljuvligaste ljudet jag någonsinn hört, ett litet bebisskrik, jag hade undrat hur hennes gråt skulle låta, nu visste jag det, första fasen var avklarad. Jag kunde kosta på mig att andas ut lite, lite.
I rummet bredvid förbereddes min nyfödda lilla dott för nästa fas emedan jag syddes ihop. Innan hon for vidare mot neonatalen åtföljd av sin pappa rullades kuvösen in till mig för att jag skulle få hälsa.
Men operationsbord, maskiner och annat skrot stod i vägen, för att få en skymt var jag tvungen att vrida huvudet ur led.
"Du kan röra vid henne" sade en sympatisk barnmorska. Jag stäckte handen mot kuvösen i ett fånfängt försök att röra vid mitt barn, men jag nådde inte. Det kändes som en scen ur en tårdrypande dramafilm. Modern som sträcker armen mot sitt barn. Det blev inget förenande ögonblick.
Sedan fann jag mig själv ensam med sjukhuspersonal. På uppvaket gjorde jag allt för att vara den exemplariska patienten och snabbt komma därifrån. Bredvid mig låg en ytterst irriterande människa som gnällde, gnölade och klagade över sina smärtor. "Gå och dö, otacksamma människa, operationen har gått bra och du lever! Min bebis är nyfödd och ska opereras, min bebis bebis bebis!" Personalen var märkbart irriterad och jag gjorde det till min mission att vara irritatonsmomentets motsats. Det gick vägen och jag fick komma upp till rummet före beräknad tid, de var nöjda med mig, där fanns målet, digitalkameran med bilder som han tagit. Det kändes overkligt, att få ett barn men bara kunna se det på bild.
Vi genomgick tre timmars plågsam ovisshet där på rummet. Inte mycket blev sagt, vi tänkte samma sak. Måtte allt gå bra!
Efter en evighet fick vi meddelandet vi väntat på. ALLT HADE GÅTT BRA!
Jag rullades ned till neonatalen med säng och allt. Äntligen fick jag hälsa på min lilla stackare. 2,6 kilo tung med odokumenterad längd eftersom att man inte ville dra i henne så låg hon där i kuvösen täckt av slangar och sladdar. Inana Elise Dilara - vår lilla gudinna.
Med en kraftansträngning lyckades jag sträcka mig och smeka hennes fot. Det var det förenande ögonblicket.
Någon dag gammal trygg i pappas famn
Låt mig alltid känna tacksamhet för att allt gick bra
Idag fyller mitt älskade mirakel 2 hela år.
Älskade Inana --<-@
Idag för två år sedan satt jag i en sjukhussal fylld av ångest och förväntan. Jag kan inte säga att jag var lycklig, det är man sällan då ens ofödda barn har en tre timmar lång operation framför sig.
Minuterna före kejsarsnittet
När jag rullades in på operationssalen minns jag att solen plötsligt strilade in genom fönstret, efter en kall och grå förvår kändes det som ett gott tecken.
Inana låg och sov helt stilla lyckligt ovetandes om vad som var i görningen utanför, jag kände att det var nedrigt att tvingas bli utsliten i den kalla hårda världen helt utan förvarning och sedan inte ens få vila ut i en varm famn. Min stackars lilla minibebis, vilken start på livet du skall få!
Uppsprättandet gick plågsamt långsamt, men det obehagligaste var dragandet och slitandet som föregick födelsen. Jag fick en Jurassic Parkisk vision om velociraptorer som rev, slet och kivades om mina inre organ. Jag koncentrerade mig på klockan och upprepade mantrat jag tar till i jobbiga situationer "allt har ett slut"
Så kom hon. Jag hann se en skymt av rikligt mörkt hår innan de försvann med henne till det angränsande rummet som passande nog låg bakom mitt huvud och utanför mitt blickfång. Sekunderna därefter var de längsta i mitt liv, såg hon inte väldigt stilla ut? Det lilla jag hann se...
Så kom det. Jag fick höra det ljuvligaste ljudet jag någonsinn hört, ett litet bebisskrik, jag hade undrat hur hennes gråt skulle låta, nu visste jag det, första fasen var avklarad. Jag kunde kosta på mig att andas ut lite, lite.
I rummet bredvid förbereddes min nyfödda lilla dott för nästa fas emedan jag syddes ihop. Innan hon for vidare mot neonatalen åtföljd av sin pappa rullades kuvösen in till mig för att jag skulle få hälsa.
Men operationsbord, maskiner och annat skrot stod i vägen, för att få en skymt var jag tvungen att vrida huvudet ur led.
"Du kan röra vid henne" sade en sympatisk barnmorska. Jag stäckte handen mot kuvösen i ett fånfängt försök att röra vid mitt barn, men jag nådde inte. Det kändes som en scen ur en tårdrypande dramafilm. Modern som sträcker armen mot sitt barn. Det blev inget förenande ögonblick.
Sedan fann jag mig själv ensam med sjukhuspersonal. På uppvaket gjorde jag allt för att vara den exemplariska patienten och snabbt komma därifrån. Bredvid mig låg en ytterst irriterande människa som gnällde, gnölade och klagade över sina smärtor. "Gå och dö, otacksamma människa, operationen har gått bra och du lever! Min bebis är nyfödd och ska opereras, min bebis bebis bebis!" Personalen var märkbart irriterad och jag gjorde det till min mission att vara irritatonsmomentets motsats. Det gick vägen och jag fick komma upp till rummet före beräknad tid, de var nöjda med mig, där fanns målet, digitalkameran med bilder som han tagit. Det kändes overkligt, att få ett barn men bara kunna se det på bild.
Vi genomgick tre timmars plågsam ovisshet där på rummet. Inte mycket blev sagt, vi tänkte samma sak. Måtte allt gå bra!
Efter en evighet fick vi meddelandet vi väntat på. ALLT HADE GÅTT BRA!
Jag rullades ned till neonatalen med säng och allt. Äntligen fick jag hälsa på min lilla stackare. 2,6 kilo tung med odokumenterad längd eftersom att man inte ville dra i henne så låg hon där i kuvösen täckt av slangar och sladdar. Inana Elise Dilara - vår lilla gudinna.
Med en kraftansträngning lyckades jag sträcka mig och smeka hennes fot. Det var det förenande ögonblicket.
Någon dag gammal trygg i pappas famn
Låt mig alltid känna tacksamhet för att allt gick bra
Idag fyller mitt älskade mirakel 2 hela år.
Älskade Inana --<-@
Tack gode gud för "LOLLO!!"
Sängdags är alltid kaosdags. Hur planerad man än försöker vara så går det inte fort nog. Tanborstning på den, ny blöja på den, gonatt-välling till den och så alla dessa förbannade pyjamasar. Detta resulterar i regel till minst ett gråtande barn. Mina trötta öron tål inte gråtande barn. Och inte blir det bättre av att man ställer sig och drar sig i håret och skriker "MEN VAR GLAAAADA!" Lönlöst
Det enda som hjälper är "Lollo!", det vill säga "Vyssan lull". Båda två ligger som små lealösa risdockor med hänförda ansikten och tindrande ögon så länge sången varar.
Men det är tur att de inte är så petiga med texten, sjunga och bråka med blöjor samtidigt är inte min starka sida.
Det är något märkligt med de där vandringsmännen. De får olika lyten varje gång sången sjungs. Halt, blind, stum, dvärg, dyslektiker.
Jag har kommit på att det är lättare att improvisera. Kvällens hit:
Det enda som hjälper är "Lollo!", det vill säga "Vyssan lull". Båda två ligger som små lealösa risdockor med hänförda ansikten och tindrande ögon så länge sången varar.
Men det är tur att de inte är så petiga med texten, sjunga och bråka med blöjor samtidigt är inte min starka sida.
Det är något märkligt med de där vandringsmännen. De får olika lyten varje gång sången sjungs. Halt, blind, stum, dvärg, dyslektiker.
Jag har kommit på att det är lättare att improvisera. Kvällens hit:
"Vyssan lull, koka kittelen full
det ligger tre människor i sängen
den ena var ett Skrot, den andre var en Snork
den tredje var mamman den tröööttaaa"
det ligger tre människor i sängen
den ena var ett Skrot, den andre var en Snork
den tredje var mamman den tröööttaaa"
ganska dåligt men det artar sig
Du har väl inte glömt att deklarera?
Borda facebook!
Kanske är skitseg nu men:
Klicka på din profil, längst ner till vänster står det förmodligen "Svenska" eller "English: US", byt till "English: Pirate"
Hepp! Ready t blabber t'yer mates!
Skepp Ohoy!
Klicka på din profil, längst ner till vänster står det förmodligen "Svenska" eller "English: US", byt till "English: Pirate"
Hepp! Ready t blabber t'yer mates!
Skepp Ohoy!
