Natosh - en blogg

Min tågresa började med att jag på perongen med fem minuter kvar till avgång upptäcker att jag bokat fel tågbiljetter. Jag har köpt en resa från Stockholm till Karlstad. Och jag står alltså i Karlstad...

Big fail Jag får byta biljett men får dock vänta två timmar till nästa tåg mot Stockholm

Tågresorna brukar gå alldeles utmärkt trots att jag reser ensam med två små barn. Jag brukar småle åt de som dramatiskt suckar och himmlar med ögonen när de upptäcker att de måste sitta i samma vagn som två småbarn. I slutet av resan kommer de att ha upptäckt att de som störde minst var just de där småbarnen. De har nämligen en tendens att sova två utav tre timmar. När Skrotis börjar klippa med ögonen efter 20 minuter så är det alltså dags för sov-blöjan att åka på. Hon är helt torr och blöjfri i vaket tillstånd.

För att "visa hänsyn" så lyckas jag med stordådet att sätta på henne blöjan utan att ta av henne byxorna, samtidigt som jag med en hand hindrar den lille mannen från att ramla av sätet. Jag känner mig mäkta stolt och proffsig, ingen har behövt uppröras över en frånstötande småbarnsbak.

Tills jag får en knack på axeln. Vänder mig om och finner en 30-ish snubbe med svarta solglajjer, aldeles för tajta brallor och en överlägsen min.

"Det här är en restaurangvagn"

Jag finner folk som använder den sortens retorik ytterst irriterande och avstår med viss anstränging en impuls att svara "Det här är mitt bakhuvud" och säger istället:

"Ja?"

"Det är ganska ohygieniskt att byta blöjor i en restaurangvagn!"

Det har han rätt i, hur irriterande hans uppsyn än är, och jag svarar helt enkelt att det har jag heller inte gjort. Jag har satt PÅ ett par blöjor, big difference. Hur som helst piper han iväg innan jag ens hunnit avsluta meningen så om han förstod den skillnaden får vi aldrig veta. Om man nu tagit beslutet att näpsa en människa så kan man stanna kvar en minut och ta diskussionen, vem vet vi hade kanske till och med kunnat skiljas i samförstånd. Men för somliga är det själva näpsandet som är tillfredsställande, inte att målet uppnås.

Istället skickade vi irriterade vibbar mot varandra resten av resan. När det var dags för mig att BYTA en blöja gjordes det på toaletten på därför avsedd skötbädd. Vårt utträde från toaletten hindrades av att tuffa snubben ska gå av och få med all sin packning som han mosat min vagn med. Tydligen störs han av att jag öppnar toadörren på glänt eftersom han gång på gång slänger igen den. Hade han klämt ett barnafinger hade jag kört upp dom där svarta solglajjorna någonstans där de behövs lika lite som i ett mörklagt tåg.

Men mest irriterad är jag över att jag är irriterad.

Man ska inte ta snubbar med taggtråd tatuerad på överarmen och snoppen i kläm på allvar.