Vi tittar på Shaolin soccer

Inana: "NAAAEEEEJJEEEE! Stackars bollen!"

Empati besitter hon i alla fall  den lilla räkan



Asfaltstirrandets tid

Jag ser inte den vackra solnedgången, inte doppingfamiljens lek i vattenbrynet, inte de ambitiösa nybörjarrabatterna utanför de nybyggda monsterkåkarna med avslöjande panoramafönster, och inte heller de knotiga gamla äppelträden utanför gamla rödmålade sommartorp med vitmålade knutar.

För nu har dom kommit

Nu har det börjat




Smågrodorna är här! Och ingen skosula går säker från grodmos

De kräver din fulla uppmärksamhet


Baby's got blues

Jag är övertygad om att min utomordentliga musiksmak och förmåga att uppskatta olika sorters musik härstammar från mina föräldrars LP-samling.

Jag vill förstås inte vara sämre. Och mat är gott.

En nätt  promenad från mitt barndomshem i Nacka, längs hagar med hästar och får, kan man nå Restaurang Långa raden i Velamsund. Med utsikt över vattnet kan man varje fredag under sommaren njuta av live-framträdanden med tyngdpunkt på blues, soul och rock.

Denna fredag var det ett bluesband med det passande namnet Blues4u som stod för underhållningen samtidigt som vi avnjöt en delikat fiskgryta (är inte "delikat" ett alldeles förtjusande ord?)

Kidsen var medgörligare än sällan annars och kände grooven. Det var nemas problemas och jag tror att vi lyckats så ett litet Chicago-frö i dem.

 

 


Jag hoppas jag missade ironin

På stranden

Backslickpappa till sin bebis: Men treeevligt! Kunde du inte passat på och bajsat när vi var i vattnet!


Bland aska och Tagetes

Vi har gått skallgång efter mammas svindyra dyk-kamera (kamera som man även kan fota Nemosar i naturligt tillstånd med) i dagarna två. Extra angeläget för mig eftersom jag hade den sist.

Efter att således ha öppnat varje skåp och lucka, vänt på varje dyna och dammtuss och grävt i de mörkaste hörnen så kände jag mig modstulen, skamsen och gråtfärdig.

I ett sista desperat försök började jag leta nedanför altanen, i gräset, soptunnan och komposten. När hoppet nästan var ute såg jag plötsligt det välsignade blänket av metall i en kruka med Tagets. Där, under ett lager av aska, låg den stackars kameran.

Hur gick detta till då frågar man sig.

De senaste dagarna har vi fört en ojämn kamp med Skrotis angående vad hon får och inte får röja med. Till det förbjudna och mest begärliga hör: Att hälla klorerat poolvatten i blomkrukorna, att hälla aska från grillen i poolen och att överhuvudtaget röra kameran.

Att då finna den högt värderade kameran i krukan med Tagetes och täckt av aska från grillen känns med den bakgrunden som något taget ur en tecknad version av Gudfadern.

Jag sover med ett öga öppet i natt

VM-finalen

En nisse springer alltså in på planen för att sätta en mössa på pokalen...

Han har alltså lyckats få biljett till VM-finalen i fotboll, där dessutom hans eget land spelar, och väljer att INTE se matchen. Istället väljer han att få stryk.

Mensch...

En tuff snubbe

Min tågresa började med att jag på perongen med fem minuter kvar till avgång upptäcker att jag bokat fel tågbiljetter. Jag har köpt en resa från Stockholm till Karlstad. Och jag står alltså i Karlstad...

Big fail Jag får byta biljett men får dock vänta två timmar till nästa tåg mot Stockholm

Tågresorna brukar gå alldeles utmärkt trots att jag reser ensam med två små barn. Jag brukar småle åt de som dramatiskt suckar och himmlar med ögonen när de upptäcker att de måste sitta i samma vagn som två småbarn. I slutet av resan kommer de att ha upptäckt att de som störde minst var just de där småbarnen. De har nämligen en tendens att sova två utav tre timmar. När Skrotis börjar klippa med ögonen efter 20 minuter så är det alltså dags för sov-blöjan att åka på. Hon är helt torr och blöjfri i vaket tillstånd.

För att "visa hänsyn" så lyckas jag med stordådet att sätta på henne blöjan utan att ta av henne byxorna, samtidigt som jag med en hand hindrar den lille mannen från att ramla av sätet. Jag känner mig mäkta stolt och proffsig, ingen har behövt uppröras över en frånstötande småbarnsbak.

Tills jag får en knack på axeln. Vänder mig om och finner en 30-ish snubbe med svarta solglajjer, aldeles för tajta brallor och en överlägsen min.

"Det här är en restaurangvagn"


Jag finner folk som använder den sortens retorik ytterst irriterande och avstår med viss anstränging en impuls att svara "Det här är mitt bakhuvud" och säger istället:

"Ja?"

"Det är ganska ohygieniskt att byta blöjor i en restaurangvagn!"

Det har han rätt i, hur irriterande hans uppsyn än är, och jag svarar helt enkelt att det har jag heller inte gjort. Jag har satt PÅ ett par blöjor, big difference. Hur som helst piper han iväg innan jag ens hunnit avsluta meningen så om han förstod den skillnaden får vi aldrig veta. Om man nu tagit beslutet att näpsa en människa så kan man stanna kvar en minut och ta diskussionen, vem vet vi hade kanske till och med kunnat skiljas i samförstånd. Men för somliga är det själva näpsandet som är tillfredsställande, inte att målet uppnås.

Istället skickade vi irriterade vibbar mot varandra resten av resan. När det var dags för mig att BYTA en blöja gjordes det på toaletten på därför avsedd skötbädd. Vårt utträde från toaletten hindrades av att tuffa snubben ska gå av och få med all sin packning som han mosat min vagn med. Tydligen störs han av att jag öppnar toadörren på glänt eftersom han gång på gång slänger igen den. Hade han klämt ett barnafinger hade jag kört upp dom där svarta solglajjorna någonstans där de behövs lika lite som i ett mörklagt tåg.

Men mest irriterad är jag över att jag är irriterad.

Man ska inte ta snubbar med taggtråd tatuerad på överarmen och snoppen i kläm på allvar.



Stackars nom-nom!

Inana tappar en pizzabit på golvet:"Neeej... Stackars nom-nom!"


Bäddat för äktenskapligt drama i TV-soffan

Just nu visas en romantisk komedi med Jennifer Aniston på trean. Samtidigt står semifinalen i fotbolls-VM mellan Uruguay och Holland och väger 1 - 1 lika på fyran

Vilka listiga små rävar dom är på TV3! Jag kan riktigt se hur dom satt där och fnissade illvilligt likt lillebröder som hällt klipulver i storasysters pushigaste push-up när dom satte tablån. Sitt där ni SVT och TV4 med er "fotbollsfest" men tro inte att det blir helt smärtfritt!

(Här kan ni sluta läsa)

Men om könsrollsivrarna har rätt så är någon av mina X-kromosomer sneda. Här regerar fotbollen och just nu Giovanni Van Bronckhorst. Jag höll ju på mina gamla favoriter Uruguay, men så kommer min gamla favorit Van Bronckhorst, som numera tituleras VETERAN (vart tar tiden vägen?) och levererar en riktig pärla och jag får flashback från någon boll han satte i en gammal Champions League-match, fast det var på frispark om jag inte minns fel, vilket hysteriskt fult efternamn egentligen, Van Bronckhorst, nästan så jag måste skriva LoL

Nämen hoppsan, ett till off-side-mål! Bara jag som blir förvånad om ett godkänt mål INTE visade sig vara off-side på reprisen detta VM? Ett VM som kommer gå till historien med kännetecken som bortdömda korrekta mål, godkända inkorrekta mål, handsmål, handsräddningar, domartabbar och tabbedomare.
 


When in Karlstad: Glasserian

På tal om att inte fota förrätter, efterrätter och mittenrätter så är jag ju inte sämre än att jag måste göra ett undantag för att bekräfta regeln.

Undantaget gör jag för Glasserian som vi besökte häromsistens då vi hade celebert besök från Stockholm. Glasserian återfinns på toppen av Karlstads pärla Mariebergsskogen, med utsikt över äventyrsparken och den glittrande Vänern.

Här är glassen både en kulinarisk såväl som en litterär upplevelse. Halva nöjet är nämligen att läsa den fantasifulla menyn.

Jag rekomenderar varmt Havreälgen både som läsupplevelse och glass



"Älgen äter vass på pinne, har ej fara uti sinne. Gäddans hugg i hasen brinner, älgens bakben nu försvinner. Kravlar sig dock upp på stranden. Ropar till sin fru Therese, ge mig nu en benprotes" Så underbart!


Havreälgen i egen hög person


Eller vad sägs om lite goda ekologiska stjärtbananer?




Minigrisen fick såklart en minigris



För övrigt så vill jag förtydliga att jag inte ser något fel med att fota mat annat än att det lockar andra (mig) i frosserifördärvet. Men det är ett lustigt och väldigt bloggigt fenomen, väl förtjänt av ett: ;)


Om jag vore en riktig bloggare...

... Så skulle jag lägga in en bild på den utsökt delikata rabarber- och jordgubbspaj som jag "svängt ihop", som man gärna säger i matorienterade bloggar (dvs alla bloggar)




Vill du ha tjejleksak eller pojkleksak?

Bestämde mig för att tjacka lite körv med mos på Sibylla. För samma pris fick Skrotis en leksak genom att kalla menyn för Fun-box istället för korv med mos.

"Flickleksak eller pojkleksak?"

"öööh dööh eeeh, vaddå, vad är skillnaden?"

"Jaa, vill du ha en pojkleksak eller tjejleksak?" Dumma jävel, tänker hon, vet du inte om ungen är tjej eller kille?

"Men vad är det för något?"

"Vi har massor i en låda!" Jaha i en låda jahaja dåså...

"öööh, jaha, då tar jag väl en pojkleksak då"

"Jaha, det ska alltså vara en POJKleksak!"
säger hon till kollegan och tittar än en gång skeptiskt på Skrotis.

Jag känner mig helt ärligt ganska lost när det kommer till att sätta leksaker i kategorier på det sättet. Får man ett maskingevär eller en suspensoar om man är pojke och en navelpiercing eller stringtrosor om man är tjej?

Tydligen var pojkleksak någon slags snurra. Där ser man. 

Jag borde såklart varit snabb och bett om en barnleksak


Skrotis älskar sin "taco"


Egentid

Idag köpte jag Gökboet på DVD eftersom att jag är en sådan loser och inte sett den än.

Jag tänkte natta ungarna och sitta själv i soffan glo och äta godis

Nu, sjuhundra döda myggor senare, klockan är tolv, två vakna ungar, en miljon levande myggor och en löpande katt.

Att sticka hål på trumhinnorna med en rostig spik har aldrig känts så lockande som nu.

Döda mig någon, jag betalar


Det ultimata beviset för att min son är en vampyr

Det började redan när han var några veckor gammal. Helt plötsligt finner jag min missnöjde son täckt av vitlök. Det är hans syster som försökt få uppmärksamhetstjuven att vika hädan. Småbarns intuition ska man inte avfärda på direkten. 

Jag kunde också snart konstatera att det där med att sova på nätterna inte var något som passade herr Leonel.

Nästa hint var när jag upptäckte att solljus fick honom att fräsa och åla sig som en mask för att komma undan.

Sugmärken i nacken har han också tvingat mig att gå runt med som en annan fjortis.

Men nu finns det inte längre några tvivel, det ultimata beviset går inte att blunda för.

Vampyren har fått tänder.

Och inte vilka tänder som helst. Jag har hört att det vanligaste är att en framtand i underkäken är den första att kika upp, vilket stämde fint på Inana. Men inte på Lelle inte. I hans gap är det två... hörntänder som kikat fram.... I överkäken!


Jag visste att jag inte borde ha läst Twilight när jag var gravid!




RSS 2.0