Natosh - en blogg

Vägrar sova, snorig, stor bula i pannan efter upprepade stå-försök, vägrar lämna mammas famn utom vi bul-anförskaffning, vägrar sova, har precis upptäckt lyckan i att slänga saker i golvet, får utbrott när han inte får som han vill, har en röst som inte är av denna värld, äter kattmat, spyr, älskar sladdar och eluttag, bits, vägrar sova, vägrar ligga still ens vid amning och VÄGRAR SOVA

Gör nu: Ligger i famn, säger "mwappapap äh äh ÄH pä pä pä ööh mrrriiiirp mriiiir" och bitch-slappar sig själv.

Och ändå så underbar

(AHMAGOD! Var det månne en gäsp mitt öra hörde??)

Inana drömmer en mardröm som verkar väldigt hemsk: "Neej! Kommer bebis!"

Jag blir också lite rädd för honom ibland...

Blogg jag läser först: Min egen ^^

Blogg jag har hört talas mycket om men aldrig läst: Alla jag hör talas om är dåliga

Kändisblogg jag följer: Jag tycker att charmiga Spiderchick räknas som kändis, hon får ju gå på blogg-awards vilket borde innebära att man minst är blogg-kändis

Mest kända bloggare jag sett IRL: Den enda livs levande bloggare jag haft äran att träffa är raka och frispråkiga Miku

Första bloggen jag började följa: Lady Dahmer - vass, engagerad, påläst och inspirerande "provokatör" som har den goda smaken att bjuda på sig själv

Bloggare jag beundrar och varför: Jag är lite kär i den arga tanten som vågar vara kärring i vars bloggrepublik jag är självutnämd hovnarr. Jävligt rolig människa. Synd/tur att hon är så anonym annars hade jag kanske åkt hem och fallit på knä utanför hennes hus

Fördelar jag fått tack vare bloggen: Jag lider av kronisk tunghäfta och sjuklig blyghet IRL så detta är min megafon. Åså tycker mamma om den SÅDESÅ!

Då hatar jag att blogga: När jag har stoff för att skapa ett riktigt epic blogginlägg, men ingen tid

Då älskar jag att blogga: När någon säger att jag skriver underhållande och borde bli kåsör eller liknande får jag tårar i ögonen av lycka och stolthet. Sen får jag prestationsångest och bloggkramp i minst en vecka

Person som ofta kommenterar hos mig som förtjänar lite uppmärksamhet: En riktigt trevlig och engagerad bloggare är Karin som hjälpt mig i mången datorrelaterad knivighet

Extra credd till: Lenkan som jag snott listan av. Hon lider av tillfällig jobbchock men droppar några pärlor då och då. En kvick och rolig bloggare i vars sovrum saker sker som till och med kan få en dokusåpa-kändis att rodna

Idag blev jag alldeles till mig i trasorna av upphetsning när jag kom ut på gården med min gamla soppåse.

Framför mig stod den! Alldeles ren och obesudlad. Som en glänsande grön titan av metall tornade den upp sig över de gamla trötta blå tunnorna av plast. Som kungen i sopriket, stolt och stark.

Full av vördnad öppnade jag en av luckorna på dess sida, vilken avslöjade ett ekande tomt innanmäte.  

Med darrande hand lyfte jag min påse full av bebisbajsiga blöjor och ett och annat bananskal.

Som i slow-motion såg jag hur den med en dov duns slog i den förut så tomma botten.



Idag har jag tagit en sopcontainers oskuld.

"Myt 2: Kvinnor och män behöver lika mycket sömn

Törnrosa bör inte väckas av sin prins – utan av sig själv. Kvinnor som sover fem timmar eller mindre per natt löper större risk för högt blodtryck än de som sover sju timmar eller mer, visar en stor studie från University of Warwick. Något sådant samband fann man inte för män.

Enligt en annan studie behöver kvinnor cirka 20 minuter mer sömn än män. Anledningen: kvinnors hjärnor är annorlunda och mer komplexa. Ju mer en person använder hjärnan på dagen, desto mer sömn behövs på natten för återhämtning." Saxat från AB

Snacka om att detta ska användas här hemma

"Men älskling, jag använder ju hjärnan mer än dig, så därför BEHÖVER jag sovmorgon. Om inte du går upp och leker med ungarna så kommer jag få högt blodtryck och DÖ!"

Är att när Skrotis kramar, klappar och pussar de nya kamraterna så kan man skylla den fåniga tåren av rörelse på ögat. Men åååh vad det är känslosamt!

Idag var det då dags för mamma och lillebror att vända i dörren. Lillebror var inte helt nöjd. Han har varit kung på dagis och allas älskling, inte ett gnöl från Gnällut på tre dagar! "Bebisen" är så poppis att barnen kommer springande när de ser oss genom fönstret för att pussa och klappa på honom. 

Hela dagen har jag gått och väntat på att få hämta mitt skrot. När jag kom nickade hon igenkännande och återgick till sin målning. Jag fick muta henne med persikor för att få henne därifrån!

Personalen hade förutspått att det skulle gå fint eftersom hon verkat så harmonisk, eftertänksam men social. Och mycket riktigt hade det gått finfint, sovit bra hade hon gjort och lekt. Saknat mamma? Hon hade bara konstaterat för fröken att "mamma kommer stat"

/Mycket lättad glad och nöjd moder

Det är inte lätt att veta hur man ska titulera bebiset när det har rosa byxor och svart tröja. Men det löste ju Inanas nya dagiskompis diplomatiskt och bra genom att variera sig.

On that note så ska jag länka till ett mycket bra inlägg om barnkläder

Pojke: Jag är en gräsklippare!
Jag: Jaha vad kul
Pojke: Jag letar mask!
Jag: Åhå, spännande
Pojke: När jag hittar en mask ska jag äta upp den!
Jag: Jaha det låter gott
Pojke: Ja det är gott! Det vet jag för jag har ätit en mask!
Jag: mmm....

De är lika pålitliga som negerbollsdebatterna och det årliga "torkar du ditt barn i ansiktet med disktrasan"-bråket. Lika pålitliga är de tradiga argumenten om hänsyn och "bröst uppkörda i ansiktet". Jag pratar såklart om "offentlig amning" eller "fri amning" som jag hellre kallar det.

Att "visa hänsyn" är ett ofta använt men väldigt godtyckligt begrepp. Ammande mammor ska av ren självklarhet visa hänsyn och respektera dem som finner amning och bröst osmakligt, opassande och rent av äckligt. Ammande mammor ska gärna hålla sig hemma tills barnet kan lämnas hos barnvakt, annars ska det ammas på toaletten eller i bästa fall ammas under filt.

Jag använde filt till Inana av gammal upprapad "hänsyn" och av rädsla för att dra uppmärksamhet och ilskna blickar till mig. Jag fick panik när Leonel blev rabiat över att behöva ha skit över ansiktet. Så sitter man där skitsvettig och nervös över att det kanske sitter någon "sån där" brösthatare och surar i något hörn. Sen tröttnar man på att ursäkta sig själv och sitt moderskap. Så onödigt att jag ska behöva känna så, bara på grund av någon fix idé om en viss kroppsdels olämplighet. En kroppsdel som är helt OK i en vågad urringning där mer visas än vad jag visar då jag ammar.

Det fick mig att fundera över varför jag ska behöva känna panik över en eventuell nip-slip. Herregud, vad gör det om hundra år när allting kommer kring?

Hänsyn är jätteviktigt absolut. Men hänsyn går inte bara i en riktning och krockar ofta. Hänsyn ska inte främst visas den som gapar högst utan den vars argument är vettigast och mest logiska. Det är därför jag ens slösar tid på sådanna här diskussioner, för att förvissa mig om att mina argument väger tyngst. Annars kan man gå hur långt som helst, det finns de som inte vill se handikappade på restauranger, de finns de som inte vill se kvinnor ute på gatorna ens. Ska vi ta hänsyn till dessa individer?

Varför tycker du att hänsynen för folk som inte gillar offentlig amning väger tyngre än mitt barns behov av att amma och mitt behov av friheten att röra mig utanför hemmet?

Denna fråga har jag ställt men inte fått något tillfredställande svar på. Allt jag får som motivering är i regel att "det är äckligt att se bröst" och "man ska visa hänsyn! hänsyn hänsyn hääänsyn". Ja, jag har till och med fått svaret att argument inte behövs, det räcker med att folk tycker så.

Varför det behövs ett argument??
Självklart behövs det argument precis som i alla andra frågor och sammanhang. Jag finner det mycket märkligt att uppröras över något utan att ens kunna förklara varför.

Jag får väldigt ofta känslan av att folk bara ärver sina åsikter utan att ens ha reflekterat över dem själva. Varför är det besvärande att titta på andras bröst? Varför måste du titta på dem? Tror du själv på fullaste allvar att människor ammar offentligt för att få uppmärksamhet? Och om så nu mot all förmodan skulle vara fallet, varför är det hemskt att vara en attention-seeker? Vad är ett bröst egentligen, vad symboliserar det för dig och varför är det så?

Jag får känslan av att det som jag ska visa hänsyn för i själva verket är gamla sex-är-synd-spöken där brösten som sexuella attribut tagit överhanden över det egentliga syftet - bebismatbehållare. Och jag är inget fan av den sortens människosyn överhuvudtaget eftersom att jag paradoxalt nog finner den väldigt hänsynslös. Jag vänder mig emot att känna mig tvingad att visa hänsyn och komplicera mitt liv till förmån för synsätt som är byggda på förakt, kontroll och begränsningar.

Man kan som sagt lika gärna hävda att det är du som ska visa den ammande hänsyn genom att helt enkelt titta åt ett annat håll eller i alla fall hålla inne med föraktet.

Min son vill inte ha någon handduk, filt, skynke eller trasa. Jag har nu kommit så långt med min prydhet att om nu någon "tar illa upp" vid eventuell nip-slip eller över ammandet som sådant så tycker jag att det är synd att de ska behöva ta illa upp i onödan. För det är vad jag tycker att det är - i onödan.