Natosh - en blogg

Ja, jag vet att det handlar om någon glad servitris a la Dagny och det vet du också, men ändå lever myten om att det ska vara sol i Karlstad.

Den myten stämmer inte.

Det slår aldrig fel, så fort la familia släpar sig hit från den kungliga huvudstaden så hopar sig molnen.

Idag valborg, man kanske skulle masa sig till en brasa när det finns glatt folk tillgägligt för en gångs skull. Men så fort vi satte fötterna utanför dörren så kom den. Den första droppen. Regnet ökade envist i styrka ju närmre målet vi kom. Det förvandlades till en viljornas kamp. Vi gick vidare, drog upp luvorna, regnet ökade, kröp in under skorna.

Vi föll till föga och vände. Regnet hade vunnit. Igen.

Nästa person som pratar om "SOLA I KARLSTA! :D" förtjänar stryk


Nu dränker vi våra sorger i chips och dipp

Även om jag bara blev riven i det ena ögat så gjorde det något så in i helvete ont i det även när jag försökte öppna det friska ögat. Detta innebar att jag under två dagar fick en liten insikt (lol) i livet som blind.

1. Det tog cirka en timme innan jag kom på mig själv med att vagga från sida till sida som Stevie Wonder.

2. Jag klarade under den tiden jag var ensam med bebarna att både byta blöjor, hjälpa på pottan, koka välling, klä på och så vidare. Jag kunde såklart legat kvar i sängen men det kändes tillfredsställande att kunna göra det nödvändigaste i blindo. Vem vet vilka katastrofer ödet kan slänga över en i framtiden.

3. Jag skulle väl kanske inte gå så långt som att säga att mina andra sinnen skärptes, men jag blev mer medveten om dem

4. Det var mysigt att "se" mina barn med hjälp av händer, kinder, läppar och näsa istället för att bara glo på dom.

5. Det är nice att ligga i soffan och bli servad, men trist att inte kunna avsluta dagen med att se en film, läsa en bok eller lösa ett korsord.

6. Den klassiska frågan om vilket sinne jag skulle undvara om jag var tvungen förblir en hård nöt. Att förlora synen känns inte längre lika fruktansvärt, men jag måste ju få glo på mina växande barn som är i ständig förändring. Men de övriga sinnena förtjänar sannerligen mer respekt

mamma: "Man får inte slänga saker på lillebror"

nanna: "Slicka som en ont..."

mamma: "Ja, då får han ont och skriker"

Som den grå mus jag är så var det... intressant att sticka ut från mängden i några dagar.

Till följd av viftiga bebis-armar och en förlupen nagelsax så blev det en tripp till vårdcentralen. Jag hade en trasa tryckt mot ögat och plirade så gott det gick med det andra för att kunna hålla mig på vägen. Eftersom det var guds vilodag den aktuella dagen fick vi vänta på att Apoteken skulle öppna. Jag lämnades åt mitt öde i väntan på att gallret skulle hissas och det var då jag märkte det. Ilskna blickar. Gå hem och sov din fyllehund, krogen har stängt! tyckte jag att blickarna sade. Ja, om inte mina rödsprängda pundar-ögon spelade mig ett spratt, så tog folk faktiskt omvägar för att slippa komma i närheten.

En svag sekund av filantropi så trodde jag att de kanske bara var nyfikna och trodde att jag var handikappad på något vis. Men människor som ser en handikappad människa har snarare en tendens att försöka titta överallt förutom på den stackars handikappade, om de så ska gå in i en stolpe eller trilla i sjön på kuppen. De brukar hur som haver inte stirra hatiskt och utmanande på dem.

Lustigt nog så var den enda som faktiskt frågade hur det stod till en kvinna av det något härjade slaget, vilket stödjer min tes om att "pundare" och annat ovälkommet krafs oftast har mycket ädla hjärtan. Så ädla att de helt enkelt inte pallar med den här pissiga världen.

"Man kan få en lapp för ögat, vet du det? Men det ville du förståss inte gå runt med!" Jag hade faktiskt velat ha en lapp, det hade varit tufft. Då kunde jag lagt den i barnens utklädningslåda tillsammans med sprutorna som blev över efter min förra skade-session.

Leonel fick inte bara pröva på att vara förövare i helgen utan fick dessvärre också känna på offerrollen för första gången. Sin systers framtand fick han oavsiktiligt planterad i pannan.

Riven i ögat av illvillig bebis, blind på obestämd tid

I väntan på bättre tider kan ni beundra denna smutsfläck från min diskbänk. Charmig va?

"Tust bebis!"

"Men varför ska bebisen vara tyst?"

"Bebis slicka, tust bebis!"

"Bebisen skriker inte, han skrattar, det är roligt när bebisen skrattar!"

"bebis slacka?"

"Ja skratta"

"Slacka då bebis!"

En sådan där jävlig dag som inte kan bli värre, inte ens genom att rensa avloppet, så det har jag gjort idag, rensat avloppet, funderar på att raka av håret, onödigt skit, det bara hamnar i avloppet och i Lellemans nävar, fint är det inte heller, speciellt inte när det ligger i avloppet och i Lellemans nävar, och så luktar det bebisspya och gulsåpa, jävligt fånigt fenomen egentligen, hår alltså - inte såpa, folk brukar fnissa överlägset åt sånna där hundar som bara har hår på huvudet och på fötterna, men ser du inte bra fånig ut själv då om du ser det ur ett objektivt perspektiv? Utomjordingarna kommer skratta ihjäl sig åt vår urfjantiga uppenbarelse innan dom utplånar oss

Nu ska jag titta på 2012, som jag snott (stäm mig!), jag hoppas innerligt att katastrofen vinner för en gångs skull och inte ens en gullig hund överlever.

Farmor kom över med en bytta kyckling, vilket Skrotis fick se. Hon blev som tokig!

Skrotis: "Mamma, mamma, nam-nam, munna!"
Mamman: "Snart, vi ska koka ris först"
Skrotis: "Nej, NEJ, nam-nam, äta!"
Mamman: "Snaaart gumman!"
Skrotis: "Nej, nej, TYST! ÄTA!"

Vi kommer inte få det lätt med den damen...

"Hejsan, mitt namn är Potatismos, är det Nathalie jag talar med?!"

Jag lät det passera på förra bloggen, eftersom att den faktiskt var "fin", hur lögnaktig kommentatören än var.

Men ni kan ju för guds skull inte komma och påstå att denna blogg är "fin"! Kan ni inte pausa ert copy-pasteande en sekund och inse att det kanske inte riktigt passar här? Denna blogg har ingen design, följdaktligen kan den varken vara "fin" eller "ful", den bara är!

Ljug trovärdigt!

Några tips på lögner som funkar:

"Trevlig blogg!"
"Kul blogg!"
"Intressant blogg!"
"Läsvärd blogg!"
"Jag säger vad du vill bara du besöker min blogg!!"

Varsågoda, bara att copy-pastea för glatta livet

Och om ni ändå känner ett behov av att berömma min fina blogg, så hänvisar jag er till www.blogg.se. Där finns det säkert någon kontakt-mail där ni kan tala om för dem hur mycket ni beundrar deras standard-mall

Tack för er tid, och god fortsättning

Först går hela landet i konkurs, sedan hämnas dom med att täcka hela Europa med aska och därigenom "lamslå" flygtrafiken.

Själva tar dom det med ro och småskrattar lite förnöjt: "Närå, flyplatsen på Island är öppen, men vi har ju ingenstans att flyga satteeeeh hehe...!" (Ungefärligt citat från Islandsman i Rapport)

Jag har en egenhet som är ganska idiotisk

När det finns någon speciell frukt, grädde eller något annat som inte brukar finnas i kylskåpet, då får det ligga där tills det ruttnar. När jag får för mig att göra något av det så tänker jag: "Mjaaaäää, om jag förbrukar det nu, då finns det inte kvar imorgon, kanske det passar bättre imorgon, ja, imorgon blir nog bäst, för då finns det ju där fortfarande". När så alltför många "imorgon" passerat, ja då  är det plötsligt inte lika aptitligt längre. Jag älskar frysvaror, de kan ligga där tills människan bara är en skröna som delfinerna skrämmer sina barn med.

(Denna egenhet innefattar tyvärr inte godis och choklad)

Måste vara att hitta sitt första gråa hår och inte kunna med att rycka ur det.

Jag brukar roa mig med att leta fram det när jag kammar mig, det känns vemodigt att delar av mig börjat dö. Men ganska spännande

Följ min blogg med bloglovin

1. "Jag har redan köpt...NAT!" *springer*
2. *Besvärat* "Har du inga April-blommor?"
3. "Tar du kort?"
4. "Jag är pollen-allergiker..." (OK den var dålig)
5. "Fattiga barn i Sverige minsann! Jag undrar vad barnen i Afrika har att säga om den saken *fnys*"
6. "Det är olagligt med barnarbete i Sverige, gå hem och lek"
7. "Tyvärr, blått matchar inte riktigt min outfit"
8. "Jag hatar barn"
9. "Jag hatar blommor"
10. "Jag hatar Maj"

"Öga, öga, *tystnad* MUN, öga, öga, *tystnad* MUN!"

Så har det låtit de senaste månaderna. "Näsa" har tillsammans med "morfar" utgjort de onämnbara orden.

Men idag hände det. "Näsa" sade jag håglöst och pekade på pojken i pekboken. "Näsa" svarade Skrotis som om hon aldrig sagt något annat i hela sitt snart två-åriga liv. "JAAAAA!" skrek jag som om hon berättat vart guldskatten ligger gömd. Den översvallande reaktionen gjorde henne något förvånad, men hon fann sig snabbt och började förtjust peka ut varenda näsa på varenda unge i hela pekboken. "Näsa, näsa, näsa, näsa, näsa!" rabblade hon självsäkert medans jag strålade som en sol redo att spricka av stolthet.

Imorgon ska jag köpa en trisslott!

Ja min älskade bloggbebis förolyckades i en flyttolycka mellan två webbhotell. Så nu försöker jag glömma förlusten och starta om på ny kula. Ack, ack så många briljanta inlägg som gått förlorade för alltid. Så många minnen.

Det viktiga är att, nej, jag är inte död!

Nu orkar jag inte tramsa med egen domän och annat pretentiöst, jag tänker inte ens göra någon design. Jag är bitter och lite ledsen. Men jag har inte gett upp

Scenariot är detta:

Jag står innanför svängrindarna på Coop med en skitsur liten man i famnen. Framför mig har jag syskonvagnsaset och borta vid brädorna står ett speedat Skrot med risk för utbrott vilken sekund som helst.

Den skitsura lille mannen har bara en strumpa. Det är KALLT lille man du måste ha din strumpa!

Ingen strumpa i syskonvagnsaset. Jag spanar bakåt den väg jag kommit. Bortom svänggrindarna cirklar dom där automatiska svängdörrarna sakta runt, runt, runt. Ingen strumpa mellan mig och dörren. Strumpan måste ligga utanför på parkeringen där jag gav upp och tog min ilskna lille man i famnen.

Men HUR ska jag nå dit? Svänggrindarna går bara åt ett håll, vilket markeras med ilskna röda skyltar. Ska jag trassla mig genom kassorna och köttberget som samlats där med syskonvagnsaset? Ve och fasa. Hur ska jag få tag på Skrotis? Den vagn finns inte som kan hålla en speedad Skrotis.

Jag bestämmer mig. Jag tar sats. Jag kallar på Skrotis så att hon är inom synhåll. Sedan springer jag. Med ilsken man i famnen krälar jag under svänggrindarna, en och två. Jag sprintar till svängdörrarna, trampar otåligt medan de masar sig runt. Rusar ut och snappar upp strumpan som ligger där ensam, kall och rädd på asfalten, vänder på en femöring och hinner in i samma svängdörrshål som jag kom. Vid grindarna hänger Skrotis och stirrar efter mig med vantrogen blick.

Jag klarade det! Jag räddade strumpan, tappade inte bort Skrotis, fick inte vagnen stulen, räddade lillemans fot från förfrysning och bara en sur tant stirrade missnöjt på mig.

(Det var ju finstrumporna som han fick i födelsegåva av morfar och mormor dessutom.)

Bebis munnade! = Bebisen åt

"Lollo! Lollo! UUUh! Sova! Lollo! Bebis! IIIH! LOLLO!"

"Jahaa, du vill att jag ska sjunga Vyssan Lull? Självklart mitt hjärta!"

Lilleman fortsätter att leka Linus på linjen och mäter exakt på strecket i samtliga kategorier. Han är en PERFEKT bebis med andra ord. Men för att han inte ska gå och få storhetsvansinne skyndade sig BVC-tanten att ta ner honom på jorden igen, alla barn har ju de mått som är bäst för dom, det är bara lite OVANLIGT att ligga sådär exakt mitt i alla kurvor.

Enligt min helt icke-vetenskapliga och högst subjektiva bedömning så är han också en ovanligt glad liten bebis. Därför brände tårarna lite extra under ögonlocken när hans glada skratt förbyttes mot ett illtjut då nålen från vaccinations-sprutan obarmhärtigt trängde in i hans knubbiga lilla lår. Tänk så lumpet att sitta där, förtröstansfull och så oskyldigt godtrogen, skratta och vara strålande glad med charmen uppskruvad till max, och så plötsligt bli behandlad så! Stackars lilla lelle lussebulle...

Men glad igen var det inte svårt att få honom. Speldosan i form av en clown ovanför skötbordet fick honom snabbt att bli sitt vanliga skrattiga jag. Kanske var det för att den enligt Inana var pappa på pricken.

Det har varit väldigt mycket "Mamma, Tommie, Emelie, Mollmoll, apa, muuuu, katt och bebis slickade bajs" från skrotis sida, så mysteriet har bestått av att lista ut vad detta slickande betyder.

Jag kan med glädje och stolthet meddela att jag knäckt nöten!

"Inana, skrik inte" sade jag i morse
"slickade.." sade Inana
"...skrika?" sade jag
"Slicka!" sade Inana
"Vem skriker?" frågade jag
"Bebis slickade bajs!" svarade Inana nöjt.

Bebisen skriker, för att han har bajsat. Det är ju helt solklart. Gud vad korkade vi är!

Morfar om Inana:

Hon har ett sånt där smajl som han i "A clockwork orange" ibland!